"Det är på minnena vi lever"
- Nova 3 år och 20 dagar
"Mamma, är jag fortfarande 3 år?"
Bella: Ja, älskling, det kommer du vara länge nu.
"Men, jag vill vara 4 år nuuuu..."
År 2009
För tre år sedan hände så ofantligt mycket. Det var mycket sorg och så mycket glädje. Händelser som kom att förändra mitt liv för alltid. Året var långt och faktiskt ganska tungt. Men de ljusglimtar som fanns var så otroligt vackra. En av dem var exakt den här dagen. När min solstråle, efter en lång kamp, kom till världen. Exakt den här dagen för tre år sedan blev jag "faster", eller tant om man så vill. Tack mitt hjärta för att du förgyller mitt liv och fick år 2009 att lysa starkt.
Grattis mitt hjärta!
Idag fyller min lillasyster hela 21 år.
Vi har firat med fika och shopping med Nova.
Micke förslog ett par skor som inte var rosa eller lila. Han fick till svar "Dom där passar inte mig."
Grattis igen!
På besök hos Biderman!
Tack snälla Anna och tack snälla Donnys (tror jag?) för ridturen!
Det kommer nog viljas göras om skulle jag tro.
"Nästa gång vill jag rida på den stora hästen" sa Nova när vi kom hem...
Kärlekens dag.
Igår var det som bekant alla hjärtans dag. Gick inte att missa eftersom det var fullt med hjärtan, rosor, gelégodis precis överallt.
Jag spenderade dagen på en föreläsning, sedan begravd i högar av vetenskapliga artiklar för att avsluta med ett pass BodyAttack.
Dock passade jag på att göra Hagge glad genom att baka blåbärsmuffins.
En liten nyttigare variant sa jag och såg besvikelsen i de sockertörstiga ögonen.
Så jag smällde på lite frostning med ekologiska blåbär i.
Givetvis är det till 100 % ekologiska råvaror i. Ni trodde väl inget annat?
Sol & Snö
I helgen var det premiär på skidor. För min del för i år och för Novas del den allra första premiären.
Hon var så duktig och har en balans av en annan värld.
Ramlade inte en enda gång!
Innan skidåkandet stod en stärkande powernap på schemat.
Sen var det dags att hoppa i skidorna.
Rullbandet var bra i början!
Men att åka med mamma var roligare.
Efter ett åk var det dags att stå på egna ben.
Undrar om en liten fröken kanske önskar sig ett par skidor i födelsedagspresent?
Aldrig, aldrig ensam
Lyssnade på låten mycket i julas. Och för vissa tror jag det är en rätt sorglig låt men för mig är den rätt mysig.
Jag vet att jag är ju aldrig ensam, för jag har en sån fin familj som alltid står bakom mig.
Ibland är livet rätt tufft, men det finns alltid en eller 18 axlar att luta sig mot!
Grattis alla Violor!
Världens barn
Få kunde motstå att skänka pengar till den här solstrålen!
The game is on.
En viktig match. Ett par poäng efter serieledare och en vinst var tvungen för att överhuvudtaget ha en chans.
Först kom flaggan
Efter det matchbollen
Och sist, men inte minst:
Lagen.
Gillström var pigg i benen från start
Mats var inte nöjd. Men ganska lugn.
Första halvlek slutar 0-0. Jag kan knappt sitta still, de övriga supportrarna vid namn
Marcus och Hagge lurar mig ständigt om domslut.
Andra halvlek börjar, det måste bli ett mål. Måste.
Det börjar intensivt.
Tur att han är vig, herr Gillström.
Och att målvakten är stabil.
Mats lackar ur.
Laget vet att man tjafsar inte med Wolhferdt.
1-0
Spelet fortsätter vara sådär nerv-kramande att man funderar kring om man faktiskt skulle överleva en hjärtattack.
Äntligen slutsignal.
Det blir kullerbyttor.
En match kvar. Kan de vinna?
Skitsamma, jag vet en som kommer gå långt iallafall!
Om 40 minuter...
... ska vi bege oss. Byta bil, hämta nycklar och sen åka!
Mot Sandviken och en måbra-helg.
Det blir SPA, shopping, mys och en ytterst viktig match på söndag.
Jag räknar även iskallt med god mat, massor med godis och mycket skruvat.
Så som det brukar vara när Gillströms ses.
Lycka är
Att få ett "Jag älskar dig" av en 2-åring över telefon.
Jag smälter direkt, och blir helt rörd.
Välkomna hem!
Nu behöver ni inte vara oroliga längre.
Dom är tillbaka i Borsökna (tror jag) och håller ställningarna.
Världens sötaste trubadur
Släktträd
Igår köpte vi den omtalade Bergsjö-bygdens årliga tidskrift. Som jag faktiskt skrivit i iår. Morfar berättar och jag suger i mig som en svamp, om allt som skvallrar om våra tidiga generationer.
Och vad passade sig inte bättre än att läsa den på Vallen, som andas vårt arv.
Det blev rätt bra. Förutom att layouten blev utskriven, sönderklippt och limmad på ett vanligt papper innan det skickades till tryckeriet. Klipp och klistra metoden, på riktigt.
Men, glada amatörer gör så gott de kan. Och det är innehållet som räknas.
Nu gäller det bara att fortsätta, så att historierna kan leva vidare och viskas även till nästa generation.
Lite dokumentation från juni, när vi träffas som allra mest!
Äntligen
Disktrasa, är vad jag skulle kalla mig. Urvriden, trött och lite dallrig. Luktar inte hallon heller.
Det kan bero på den ofantliga stressen som ligger inför två stora redovisningar och inlämningar.
Det kan också bero på att det fastnar grejer i mitt operationssår som är fruktansvärt svåra att få bort.
Och det kan bero på att jag har haft för lite kvalitétstid på sistone.
Därför kändes det underbart skönt att familj nummer 2 kom ner idag, och att det blir släkt-häng imorgon.
Det är dom stunderna jag håller tag i länge, hänger fast i dom och kramar dom krampaktigt.
Då orkar man lite till.
Grattis i efterskott, My
I veckan som var fyllde min vän My år.
Det firade vi såklart.
Hon är fin hon!
Sommar nu tack
Det är mycket jag längtar efter nu.
Vallen.
Sommar.
Kursavslut.
2 spännande sommarjobb. Jag önskar det vore juli nu så jag fick börja det andra, helst igår.
Praktiken.
Familjen. Hela min familj.
I väntans tider
Stygnen är borta. Dessvärre inte värken.
Men nu försöker jag klara mig på en värktablett åt gången, istället för två.
Hon förklarade att nerven var rätt irriterad och man kan bara vänta ut den.
Så jag fortsätter vänta.
Under tiden ska jag mysa med Nova, stötta Hagge, gå klart mitt andra år på högskolan och påbörja mina 2 sommarjobb.
Japp, ni hörde rätt. Jag kommer att ha 2 sommarjobb.
Ett på Trafikverket och ett på WWF.
Det sista gör mig fruktansvärt glad. Att få göra något jag tycker är fantastiskt och brinner för.
Nu ska jag faktiskt springa iväg och kramas med det lilla livet.
Tänk hur mycket glädje en sådan liten människa kan sprida.
