EmiliaAnnaViola

En av de coola grejerna med kognition är att man söker först efter sådant man känner igen, t.ex. ansikten. Hur många ansikten ser du i den här bilden?

Idag stod bootcamp på träningsschemat. Jag hade tänkt skippa det, eftersom jag jobbade ett par timmar. Men My inspirerar mig så jag gick direkt efter jobbet för att svettas. Det var minst sagt jobbigt, man tränar i intervaller. 2 minuter sjuk kondition och sedan 2 minuter tung styrka. I en timme - utan paus. Känn på den!

Har snott ett par bilder ifrån Novas ett års dag, som hennes mamma lagt upp. Nu kan ni som inte har facebook få se lite kalasbilder! :)

Idag skulle jag vilja sitta med en varm choklad och skvallra om igår med le girls. Men icke, jag står här på jobbet och förbannar sommartiden då jag missade en timmes sömn inatt. Jag tackar mig själv att jag gick upp runt 6 och öppnade fönstret dock, känns som om det hjälpte till att få lite energi till jobbet, trots att jag har lite dåligt samvete för att Hagge huttrade hela morgonen.

Så jag tänkte jag får väl skriva om fyllegrejerna istället, och äta vaniljdrömmarna Mackans (världens bästa bakare) syster lämnat på jobbet (i världens finaste burk dessutom)! Igår rockade vi hos mig, grannarna lär nog lacka idag men det skiter jag, för en gångs skull, i. Malin och Micke kom med kinamat och drog när My och jag rappade loss till T-pain. Micke var ganska imponerad över våra skills, eller? 

Vidare kände jag att det var dags att ta det lilla lugna på vinet när jag desperat försöker få av vinkorken men inte lyckas. "Kan någon öppna det här vinet eller?" härjar jag och sträcker fram flaskan mot Sofie. "Emilia, det är inget kork på" säger hon. Inte så ovanligt när det gäller mig faktiskt, nykter eller ej. Malin kan intyga det. En morgon på Vallen för ett par år sedan tar jag tag i en juicetetra och tänker att den måste omskakas innan jag kan dricka det. Och skakas om gör den, problemet var att även den saknade kork och jag fick duscha i bravo-apelsinjuice!

Men inte tog det slut där, för Louise bjöd på Minttu på Harrys. Vilket jag tror jag skulle kunna klara mig utan idag. Hur som helst, jag behövde en sån här kul kväll. Bästa på länge, sen förra helgen då, haha. Och nu ska jag träna bort alla alkoholkalorier fram tills onsdag, när vi kör igen - och firar Annas födelsedag!!  

Nej, nu borde det vara slut bloggat för idag? Jo, det borde det vara. Men mamma kom hem med en så tråkig nyhet att jag inte vet annat än blogga. Det är mitt sätt att hantera saker, att skriva av mig. Ni som känner mig vet det vid det här laget.

Människan är en oklok varelse. En självisk och oerhört girig varelse. Detta har jag kommit underfund med via min distanskurs. Vi förstår inte att allt vi gör för att skada miljön slår tillbaka på oss själva. Vi förstår till exempel inte att genom att plöja skog för att kunna fixa odlingsmarker gör att jorden inte ligger stilla. Vilket innebär att odlingsmarkerna rent av blir kassa och går till slut inte att använda.

Igår morse började det härja, barnbaciller är jävligt starka som Mackan sa. Maginfluensa är det värsta jag vet. Det absolut värsta, man får liksom hela goda kakan. Feber och kroppsvätskor från alla håll och kanter. Jaha, det hjälpte ju knappast magsåret avsevärt liksom. Iallafall så skickade jag ett sms till stackars Mac. "Mac jag har spytt och du vet..." fick jag fram på tangenterna. Och nu efteråt, när jag kvicknat till så mycket att jag kan tänka, funderar jag på varför bajs är så tabu men att kräks är okej? För är det inte så att man hellre pratar om sina spyor än om sitt bajs? Eller är det bara jag som är vrickad?

En vecka varvat med heltidjobb och heltidsplugg är en enkel ekvation... som resulterar i lååånga arbetsdagar. Igår pluggade jag under barnvaktstiden, åkte och jobbade 8 timmar och sedan hem igen för att skriva hemtenta. Runt halv ett igår la jag ned. Och sen upp imorse och fortsätta med hemtentan.

Nu på morgonen har vi barnvaktat en febrig liten Nova. Man märker direkt att hon inte är pigg, vill bara sitta och mysa (vilket i och för sig uppskattas av mig), inte alls hoppa och gå som i normala fall. Hon fick lite flytade panodil som luktade jordgubb. Och när Hagge matade henne undrade jag vems fel det är när bebisar blir helt kladdiga i ansiktet efter en måltid. Det måste ju nästan vara mataren? Om dom inte får tag i en näve mat och smetar runt med såklart.

Det är inte roligt att vara sjuker, speciellt inte när man är liten och inte kan säga hur det känns. Det tog emot att åka som alltid. Om det fanns mer tid så skulle det bli gos hela dagen!

Sista lektionsdagen på den här kursen avklarad. Nu är det bara en hemtenta kvar. Och om två kurser har hela första skolåret blivit avklarat. Men man kanske inte ska ropa hej ännu. Vad som vill ske kan man aldrig veta!
Fick bra kritik på min artikel om David idag. Din medverkan rockade, även om jag vet att du tyckte det var obehagligt att jag antecknade efter varje mening du sa. Jag kan tänka mig att det är så det är att sitta hos en hjärnskrynklare. Någon skriver ner ens tankar och man måste undra om varje penndrag är negativt eller positivt för sin psykiska hälsa. Eller?

Efter skolan tog jag en promenad till jobbet. Jag gillar att gå, man får rosiga kinder och känner sig lätt. Inte stark som man gör på Body Attacken, utan lätt. Nästan lite fräsch. Jag har lärt mig att sätta fötterna på ett speciellt sätt så att jag inte halkar. Vintern har ju annars den tendensen, att man halkar varannat steg man tar.

Snart ska jag logga in på jobbet och utöka min studentkassa. Kanske ska jag gå bort och köpa lite fika till mina kollegor också. Blev så sugen när det lästes om det i skolan! Men då vore ju promenaden bortkastad. Tål att tänkas på!

Idag är en sådan dag när jag älskar att vi har en kaffebryggare. För då kan jag sova en halvtimme extra och dricka mitt välbehövliga kaffe på jobbet. Så man slipper se 10 år äldre ut, det vill säga att påsarna under ögonen blir något mindre.

Idag är också en sådan dag när jag har massor jag måste göra men aldrig gör. Men ikväll måste jag ta mig i kragen och göra klart min artikel. Jag skickade ett utkast till moster min, och hon trodde att det var från en tidning, och undrade när jag skulle skicka mitt utkast. Och det måste ju vara ett bra betyg.

Nackdelen med att jag älskar kaffe på jobbet; som bekant blir man så kissnödig av koffein. Och att då jobba ensam i 6 timmar är inte att föredra!!

Måste ju tillägga att Anders Bagge (känd som idoljurymedlem) var på Harrys igår. Han kom fram och hälsade efter han hade tagit tag i Anna och dansat runt med henne. Sen sa han "du är en stilikon". Vilket stämmer, så snygg så! =)

Bilder från igår!





Haha, jag och Mac försökte oss på en lika snygg bild som The Lou och Anna. Vilket inte fungerade lika bra? Haha
Och av någon anledning hade vi samma outfit på jobbet idag. Vilket Jimmy var tvungen att föreviga. Helst med en cigarr, men pga av rökförbud blev det en whiteboardpenna!

 

Nu står vi här, Kleti och Pleti, (dvs jag och Mackan) supertrötta och lyssnar på grease. Inget eget val nu när vi äntligen fått igång radion. Men jag tycker ändå vi ser rätt fräscha ut. Med tanke på att vi lämnade Harrys runt tio över två och skildes med Anna & Louise på torget runt halv 3. En trevlig kväll även om jag var rätt sen.

Barnvaktandet innan var mysigt. Vi åt pizza, spelade tvspel och såg en älg. Samuel fick välja en bok vi skulle läsa när de skulle lägga sig. Det blev "NHL legender". Efter två sidor släckte han lampan och somnade. Antar att jag inte gjorde Mats Sundin så dramatisk.

Idag har jag bokstavligen blåsor under fötterna. Just nu vet jag inte hur jag ska klara av festen, eller rättare sagt festerna jag ska åka emellan, ikväll, men allt går. Jag har propsat på att vi snart ska köpa milkshake. Det är roligt idag, en "vi-skrattar-åt-allt-för-vi-är-så-trötta-dag".

Något som gjorde min dag var en kund som nyss kom in. Jag bytte hennes batteri för några veckor sen och hon blev då så glad att hon kramade mig. Idag kommer hon in och tar min hand och säger "Du är så bra, jag ringde ditt huvudkontor och sa att du var så duktig och gav så bra service. Dom skulle meddela din chef och hon skulle säga det till dig, har du hört det? Du gör ditt jobb så bra".

Det gjorde min dag, och jag gjorde säkert hennes dag när jag bytte hennes batteri. Vi gillar kundservice. Sånt är kul!

"Jag har inget emot att vara obehaglig" sa Hedvig Andersson när hon gästade oss i skolan. Just den meningen gjorde intryck på mig. Och visst är det så att man måste sticka ut för att blir ihågkommen. För att skapa ett namn. Jag skulle kunna skriva en bok om en flicka som leker i en skog. Men vart skulle det ta mig? Ingenstans. Man måste vara udda.

Likasom personer i allmänhet. Jag kommer nog alltid att komma ihåg artikeln i Aftonbladet där en kvinna ber social styrelsen om dödshjälp. Det hör inte till det vanliga, det sticker ut. Och det sätter sig i minnet. Det sticker i mitt samvete när jag läser hennes brev och jag blir rörd, berörd.

Samma med tjejen som konstfack som fejkade ett självmord som konstprojekt. Henne kommer man också alltid komma ihåg. Vem vill bli inlagd på psyk som konst? Minst sagt udda. Speciellt.

Idag ska jag äntligen bli kvitt alla kluvna hårtoppar. Och bäst av allt - for free. Som student tackar man aldrig nej till något som är gratis. Nästa aldrig.

Min dag börjar precis som den igår - sol och studerande på balkongen. Jag hoppas jag kan göra det och mycket annat till rutin, sol varje morgon skulle lätta upp vinterdepressionen! Det luktar kakor i lägenheten från vårt bak-knytis igår. Det planerades Sofies fest och bussar till Skavsta flygplats. Snart är det inte långt kvar, förhoppningsvis går det snabbt.

Idag har jag tackat min lyckliga stjärna för att jag har en balkong. Kanske borde jag tacka Skandia mäklarna istället eller faktiskt mig själv som köpte just den här lägenheten. Nog för att det är lyhört och grannarna är kinkiga, men jag har ju balkong och det väger upp det mesta.

Usch, jag känner mig sjuk. Vill egentligen bara ligga kvar i fosterställning och stirra på min ljuslykta i fönstret. Den glittrar så fint i solen. Men jag vet att det bara är för att jag är ledsen, och ja jag vet, jag ska rycka upp mig. Det här kallas livet och man måste liksom fortsätta ändå. Är inte jag själv viktigast? Nej, inte för mig. Det har aldrig varit så, sen jag var liten. Varje beslut jag tog var efter noga eftertänksamhet hur det skulle drabba andra och vad de skulle tycka. Jag antar att det är min personlighet. Och det kanske är tragiskt, vad vet jag.

Speciellt tack till Malin, Henke och alla andra som fanns där när jag mitt psyke krashade. Jag hade lärt mig att hantera situationen tills det här stadiet. Det här trodde jag inte.

Ikväll har jag fått uppleva något nytt. Jag lämnade After Worken som killarna på Anders Bygg & Montage hade och åkte till Frida för middag med henne och Emelie. Det var riktigt mysigt, vi diskuterade allt från kiwitunga till barndomsminnen. Efter det när vi åkte hem och jag släppt av Emelie hände en helt oväntad sak.

Jag skulle svänga in vid järntorget men stannar vid övergångsstället för att släppa över ett par.Mannen var ganska berusad och det tog lång tid att komma över. I mitten stannar han framför bilen och leker att han tänker stå kvar. Han dansar lite och jag skakar på huvudet och skrattar. Till slut går han åt sidan och jag börjar rulla framåt. Först då märker jag att han slitit upp passagerardörren och stoppat in huvudet i bilen. "Vad gullig du är" skriker han och jag är redan i full fart med att trycka på gasen. På något sätt får han igen dörren och jag kör vidare.

Syrran är nu helkändis i kurren. Läs artikeln här!

Jag sa nyss till Johanna att jag vill göra något dramatiskt. Något otippat. Men jag har inte kommit underfund med vad ännu. Resa ska jag. Åka skidor har jag gjort. Kanske dra en fallskärmshoppning, och trotsa min extrema höjdskräck. Eller börja med thaiboxning.

Jag vet inte, men jag är i behov av förändring. Och då är det trots att hela 2010 har förändrat stora delar av mitt liv. Men tänker jag, 2010 ska vara mitt år. Jag tänker krama ur varendra droppe glädje ur 2010.

Så, det dramatiska hoppas jag kommer. Men det mest otippade jag ska göra nu är att gå hem från jobbet utan att försöka tigga skjuts. Och det mest dramatiska jag ska göra ikväll är att laga mat till Malin och Micke. Självklart Hagge också. Och sen se en film.

Igår fick jag mitt Adobe Design Premium. Ett program som kastar 24 000:- att köpa. Om man inte är student det vill säga. För då kostar det bara 3600:-. Där kan vi snacka studentrabatt. Det borde vara fler bolag som kör feta studentrabatter. Då menar jag att ni som töntar runt med 10 procent, vad är det liksom? 10:- på en 100-lapp. Rena skämtet. Jag vill ha minst 30 % rabatt som student.

Igår var vi och firade Malin. Massor av gott och massor av släkt och vänner. Jag bakade muffins dagen till ära och hämtade hedersgästen Nova. Hon var mycket uppmärksammad, speciellt av Samuel 6 år. "HEJ BABYN" sa han så fort han gick förbi henne. Och han skulle vara med att mata, titta och byta blöja. När mamma bytte blöja på henne hade han sagt "Men, varför har inte hon några kalsonger?". Han rengjorde och fyllde på nappflaskan konstant. Så söt så.

Idag kände jag mig speciell. De valde min text. Min text bland så många andra!! Jag pratar om tidningen Eskilstuna Energi och Miljö ska ge ut. Som vi skrev texter till. Den texten min lärare inte tyckte passade in. Jag vet att jag lyssnar för mycket på vad andra tycker. Frida brukar säga till mig " Men vad tycker du, håller du med om det så kan du ju ta åt dig men annars inte." och "är det någon du tycker skriver bra eller är värd att lyssna till". Och så är det ju faktiskt. Alla skriver olika, alla tycker olika. Smaken skiljer sig. Därför kan man inte lyssna på en människa som har en helt annan stil än ändamålet.

En mysig söndagskväll avslutar veckan och en produktiv måndagsmorgon inleder nästa.

Det blev ett par åk i Hassela och två dagar stek i fjällsolen istället. Helt underbart har det varit, och imorgon bär det av hemåt. Men inte hem till en tråkig vardag, redan imorgon kväll börjar planerna. Middagsmys står först i kalendern. Behöver en fullspäckad vecka nu när nattskiftet börjar, redan imorgon.

Micke är en naturbegåvning och gled fram på skidorna. Vissa höjda ögonbryn, kanske har de aldrig sett en kines på skidor förr. Men det gick riktigt bra. Självklart blev det ett par fall och ibland såg man bara skidorna som åkte runt i luften. Som en stor snöboll som kom nedrullande. Men vaddå, neråt ska man ju. Sättet man gör det på är valfritt.

Bilderna kommer att läggas upp senare. Blir lite mycket inför födelsedagen nu, i och för sig har jag redan kirrat ett paket. Tror Mac kan vara den enda med vetskapen om innehållet! Så får det förbli.








Förövrigt: Man kan aldrig försöka lura eller tror att man kan ordbajsa bort en textdesigner och stilist. Vi ser rakt igenom det. Och det är bara precis vad det låter som ordbajs. Try harder eller låt bli.

Igår blev det jobb all day. Därefter skulle jag till Hagges bror Martin som fyllde år. Eftersom Hagge jobbar kväll den här veckan åkte jag kollektivt. (Jimmy stack fort som fan från Tuna och tvingade mig att åka "svettbåt") Bussen var såklart försenad och jag pulsade mig fram till dem. Men mysigt var det. Det bjöds på smörgåstårta och kladdkaka - gillas!

Malins födelsedag är nästa vecka. Vad ska jag köpa? Hon har ALLT. Då menar jag allt, iallafall allt sådant jag kan köpa. Allt till balen är klart. Studentklänning måste hon ju välja själv. Smink, smycken och skor - allt är fixat.
Panik! Ge mig tips! Ja, du också när du läser det här. Något speciellt förutom önskelistan på telefon och dator?

Så när jag kikade runt efter presenter klickade jag hem en klänning och ett par tajts till mig själv. Efter hårt slit var det förtjänt.