Södermaland runt
Efter ett besök på Kullberska sjukhuset och en nyopererad farmor skulle vi ta oss hemåt.
Men någonstans mellan Katrineholm och Eskilstuna gick det fel.
Helt plötsligt var vi i Flen.
Trots att Malin hävdade bestämt att hon kände igen sig mitt mellan tallskogarna.
Efter Flen var vi hipp som happ i Malmköping och kände äntligen att vi var på väg hem.
Attacken missades, men jag fick uppleva att handla på ett systembolag i en källare som inte blivit rörd sen den var byggt, förmodligen -63.
Sedvanlig skrivkramp
Idag är en sån där dag när jag gör allt som jag inte borde. Beställer kläder från nätet, loggar in på facebook, kollar videoklipp och bloggar.
Idag är dagen innan inlämning och jag har fruktansvärt mycket att göra. Sådär mycket att jag inte kan koncentrera mig utan gör annat istället.
Det kallas även skrivkramp. Jag vet verkligen inte vad jag ska skriva mer. Jag ser inte de där extra mellanrummen eller bokstäverna som smugit sig in både här och där. Det går inte!
Det är konstigt att den alltid infinner sig när man som minst behöver den.
Oj vad skönt det vore med sommar och lite ledigt nu.
Upploppet
Denna vecka är det slutspurt som gäller. Inlämningar i form av 3, ett seminarium som idag blev avklarat och en artikel till praktiken. Jag är alltså på upploppet och känner hur benen egentligen vill vika sig och parkera sig själva i soffan, helst en hel vecka.
Skam den som ger sig, jag tänker köra på lite till.
Så varvat med studier och praktik ska det inhandlas födelsedagspresenter, andra gåvor, åka på sjukhusbesök och eventuellt också få oväntat besök. Som jag precis fick ett samtal om.
Det blir mys!
Idag tänkte jag hinna med formgivning, korrläsning, hämtning på dagis och träning. Jag ska även skicka iväg artikeln till min redaktör och uppgifterna till min grupp.
På fredag blir det badhusbesök med ögonstenen, barnvaktning på lördag och andra festligheter. Sånt gillas.
Jag kommer inte ens ihåg sist jag var i badhuset.
En dagskändis
Igår ringde journalist efter journalist. En fotograf från den lokala dagstidningen svängde förbi jobbet och bad mig posera. Motvilligt ställde jag upp tio minuter innan slutet på arbetsdagen, utan en hårborste eller lite smink så långt ögat nådde.
Därför sitter jag idag och studerar i solen på balkongen, för att förhoppningsvis inte se genomskinlig ut längre.
Inne i lägenheten har jag flera vaser med plockblommor, kanske är det såhär att vara kändis?
Få ångest för bilderna i tidningen, bli nedringd av journalister och ha lägenheten full av blommor och grattis-kort?
Tur att jag inte är mer än en dagskändis då! Fast blommorna kan ju få fortsätta att komma...
Nova 2 år
Det var en liten prinsessa vi kom hem till idag. Så sockersöt! Vi fick se alla redan öppnade paket, jag och tant Malin jobbade ju till fem och kom lite sent.
Vi pärlade giraffer och nallar, provade nya kläder och skor, fick höra bland annat "bä, bä vita lamm" och öppnade mera paket.
Renovering del 2
Sådär, ett steg till avklarat: Griffelfärg!
Grattis Nova Mirakel 2 år!
Idag fyller vår ögonsten 2 år. Det är märkligt hur snabbt tiden går mellan åren. Trots att det kan kännas som evigheter sedan om vi inte träffat Nova på någon vecka.
Idag blir det kalas. Och massor av presenter. Av Faster och Farbror får ögonstenen bland annat ett besök till badhuset i ny baddräkt.
Jag vill tacka...
Som nominerad till Eskilstunas Klimathjälte måste jag ju självklart ha ett tacktal i beredskap. Bara i fall att liksom.
Hagge tycker bestämt att jag borde tacka honom, som går ner med soporna i soprummet.
Det kanske är svår motiverat, speciellt när han smyger ner mjukplast i matavfallet titt som tätt, och rynkar demonstrativt på nästan när jag fyller vagnen med ekologiska produkter för att de kostar ett par kronor mer.
Men visst hjälper han ju till.
Någon jag däremot vill tacka är min fina vän Anna. Eftersom hon tycker att jag är värd det här, tar sig dit och skriver världens finaste nominering. Nämner att jag är en inspiration och får mig att framstå nästan som ett helgon.
Jag blir rörd.
De som dessutom bidrar till något som är viktigt för mig är ju praktiken, Minplanet.se, WWF.
På så sätt får jag en chans att påverka andra att fundera en eller två gånger över sin livsstil.
Utan att det känns påtvingat.
För det är något jag lärt mig, att det är skillnad på att stå för sina åsikter och försöka överföra dem till andra. Det vill säga försöka påverka. Men jag skulle aldrig försöka tvinga någon annan att mot sin vilja ändra sitt levnadssätt. Det skulle bara få motsatt effekt.
Därför påpekar jag inte när jag handlar med Malin att hon måste tokläsa alla innehållsförteckningar på jakt efter palmolja eller bara köpa ekologiskt odlat för att det är bättre. Hon vet mina åsikter, men måste få välja sitt levnadssätt själv.
Däremot kan jag uttrycka min åsikt om att plastpåsar till en rödlök, eller en citron är otroligt onödigt, och då går det också hem.
Ja, fast nu var det ju ingen föreläsning jag skulle hålla utan ett tacktal.
Så jag tackar alla mina fina vänner för att de tror på mig, min familj för att de stöttar mig och Hagge för att han orkar med alla mina klimatåtgärder och på så sätt lever mer miljövänligt.
Tack!
Och Tack Anna!
Släck lampan
Ni glömmer väl inte att släcka efter er?
Och ni glömmer väl inte Earth Hour om exakt 3 dagar, 21 timmar, 58 minuter och 10 sekunder. Det vill säga på lördag. Släck allt. Stäng av allt.
En timme från och med 20.30, hela jordklotet deltar. Gör det du med!
Min senaste skapelse
Kyckling med fetaost, bacon och pesto. Tillsammans med äppel- och grapefruktsallad.
Ekologiskt, givetvis.
Prisa skatteåterbäringen
Förra året hoppade jag upp och ner när deklarationen landade i brevlådan. Ända tills jag insåg att det i det finstilta stod "att betala tillbaka". I år räknade jag med en skattesmäll igen, eftersom mitt år sätt likadant ut. I princip.
Nu när jag skaffat e-leg, så loggade jag in och deklarerade direkt på skatteverket.se.
Och det verkar som att jag får tillbaka lite grann.
Med lite så menar jag ändå så pass mycket att det exakt täcker mina tandoperationer.
Så nu mina vänner kan de få operera bort dem hur mycket de vill.
Och jag slipper käkbensinfektioner!
Klimathjälte
Idag fick jag ett samtal från Eskilstuna kommun. Jag fick veta att jag är nominerad till Eskilstunas Klimathjälte. Av min vän Anna. Ett pris som delas ut på lördag i samband med Earth Hour.
Jag vet inte vad jag har att vänta. Kanske måste fila på ett tacktal.
Och bjuda tillbaka genom en ytterst trevlig nominering. Till något typ av matprogram.
Håll tummarna för vinst!
Kaosteori
Enligt forskare Sven Hamrefors kan inte förändringar ske utan en liten gnutta kaos. Är det ordning överallt är allt förutsägbart och ingen förändring kan slå igenom.
Det är det jag har grundat allt mitt kaos på, konstaterar jag nu. Allt kaos som har varit hemma hos oss har haft som huvudsyfte att förändra.
Och kolla in förändringen kaoset skapade.
Bilderna gör inte riktigt rättvisa till förändringen. Och fortfarande saknas lister, ny ytterdörr, griffelfärg och en hatthylla. Men kaoset jobbar på det.
Fynd
Nu när garderoberna är på plats inser jag att jag faktiskt måste rensa ur. 2 par skor ligger därför ute för försälning.
Mina vapendragare som bara använts 1 gång vardera.
Köp dom på tradera, 150 kronor för bägge paren! Länken hittar ni ovan!
Renoveringen närmar sig ett slut
Idag har jag bjudit över mamma och pappa på lunch. Lite med en halv avsikt att få hjälp från bamsefar med att montera garderober. Men bara lite.
Så nu är det röjning på g, man vill ju inte visa sina föräldrar att man egentligen lever nästan konstant i något som börjar likna en knarkarkvart.
Det som är lite skönt är ju att mycket av stöket är ursäktat just nu.
Att vi renoverar gör det liksom okej för gardiner att ligga slängda mitt på golvet, att jag kastar av mig mina skor precis överallt och att sängen förvändlats till förvaring för allt gammalt skit som bollar, skolböcker och klädhögar.
såhär prydligt ser det nämligen inte ut längre. Mer tänker jag inte säga.
Denna eviga väntan
Väntan. Idag väntar jag. Först på DHL som ska komma någon gång mellan 10-12, lite diffust sådär. Sen på ett mail om betyg som förmodligen inte kommer att komma.
På mail från en forskare om en intervju, på svar från någon av mina tusen sommarjobb jag sökt.
Och slutligen på att Hagge ska sluta jobba, ha varit på banken så att vi kan låna ett släp och åka till Västerås.
Äntligen börjar garderobsprojektet att se ljuset i tunneln!
För att slå ihjäl tiden måste jag fortsätta min eviga textanalys som rycker mig i samvetet.
Idag är det måndag
Måndag igen vänner. Och ni vet väl vad det innebär? Just det, köttfritt hela dagen.
Helst vegetariskt rakt igenom.
Hemma hos oss blir det kikärtsbiffar med morot, curry och mango!
Vad händer?
Vad händer med garderobsrenoveringen kanske ni undrar?
Det har målats både väggar och tak. Det har hämtas och påbörjats att läggas golv. Både en och två gånger.
Golvet blev för högt och toadörren åkte av för att det skulle gå.
Och efter att vi andra gången fick plocka bort allt golv vi lagt (mer än halva rummet typ) för att det blev bak och fram, fel och fel så ringde jag pappa med svansen mellan benen.
Så idag har han vart här och styrt upp det. Nu har vi både nytt golv och en fungerande toadörr.
Hurra för bamsefar!
Jag har precis torkat av det, så därför ser det lite fläckigt ut. Men nöjd är jag. Minst sagt!
Du är ett geni
Ibland tycker jag att jag är fruktansvärt smart. Nästintill överintelligent. Som när min hjärna helt från ingenstans drobbar rubrikförslag eller artikelidéer. Då blir jag sådär oförskämt nöjd med mig själv och går runt och anser mig själv vara mer eller mindre ett geni.
Av erfarenhet har jag dock lärt mig att även om mina briljanta idéer är så genuint bra så håller de inte alltid.
Oftast slutar det med att jag sågar mig själv hårdare än en timmerstock.
Så trots att jag idag är fruktansvärt nöjd med att min hjärna släppte en strålande artikelidé till utkastet som ska vara inne på fredag, vet ju till och med jag att jag snarast måste påbörja massagen av geniknölarna igen. Eftersom jag snart kommer att inse att idén kanske inte var så fantastisk egentligen.
Egentligen så var den bara skit.
En riktig måndag
Detta var ingen bra måndag. Med influensa och feber åkte jag till tandläkaren som glatt meddelade att jag hade fått infektion i käkbenet av mina usla visdomständer.
Ja, just dom som ligger på tvären. Så de måste opereras bort så fort som möjligt. Det vill säga så fort jag hostat upp de 4600 kronorna som ska få ut dem.
Det är konstigt det där, att man ska betala flera tusen för något som man inte får ha kvar. Som ska kastas. Och som jag aldrig från början ville ha.
Och det som är ännu mer konstigt är att inte tänderna ingår i Sveriges vårdsystem. Är tänderna något som inte tillhör kroppen? Kanske något vi valt att ha själva?
Dessutom har båda tvapparaterna strejkat. Eller rättare sagt boxarna. Så nu ska tele2 skicka hit en tekniker. De var väldigt noga med att påpeka att om det skulle vara fel hemma hos oss så blir det 649:- som tillkommer på fakturan. Vart fan är felet annars undrar jag? Och om de inte kan se det därifrån kan det väl inte vara mitt fel, eller?
Och nästa fråga är ju, hur i h*lvete ska han komma fram till antennuttaget? Det är ju framför det vi har vår tillfälliga garderob.
Aldrig tur?
Helgen som jag sett fram emot så länge blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Alla nyckelpersoner kunde inte närvara, och vi drog på oss feta förkylningar. Så gårdagen spenderade jag mest inomhus, snorandes och sovandes. Medan pappa min gottade sig i solen på verandan.
Snacka om avundsjuka.
Därför är bilderna inte många, men ett par stämningsbilder kan vi bjuda på, som den obligatoriska mysfakorn; den öppna brasan!
Eller den röda stugan täckt av vit snö. Mycket vit snö betyder landet och vila.
Morfar gav en rundtur och berättade såklart historier om vårt arv. Vi, eller mest jag, jobbade också på den artikeln Gillströms ska bidra till Bergsjö Hembyggds förening. Den är nästan klar.
Här har vi honom själv utanför sitt barndomshem.
Och här förevigar vi 2 generationer framför Gillströms väg.
Projekt spackel
Nu har jag till och med kunnat gå loss med spackelspaden! Att spackla kan ju vad bland det roligaste, den enda gång man är tillåten att kladda riktigt ordentligt.
Än så länge håller sig min tidsplan. Och ovanpå detta har jag hunnit med en deadline, fotat till artikeln, påbörjat en ny kurs, gjort ett ton research till artikel nummer två och ätit lunch!
Projekt rivning
Jag tänker att ni ska få följa vårt gedigna arbete. I tidigare inlägg finns "innan"bilder!
Såhär långt har vi kommit:
Garderoberna
Det här var det jag tröttnade på:
