EmiliaAnnaViola

Sjuka skola som utsätter nya studenter för engångstrosor - kanske ni tänker nu. Men så är inte fallet. Fallet är en blandning av min dag, och en del av kommande veckor. Jag har nämligen fått hoppa in som extra fadder och stå i grön tröja under Rookieveckorna. Svara på frågor, vägvisning och framförallt finnas där under hela nollningen, dvs se till att de festar ordentligt.

Hur lätt är det egentligen att veta vad i h-lvete man ska köpa? Miljömärkningar till höger och vänster, som kanske ändå innehåller skadliga ämnen.

Idag invigde vi dagishämtning utav Nova. Vi gjorde sånt där man bara ska göra när man hämtar på dagis, när man inte är föräldrar och har det där nyttighetsansvaret. Det vill säga gick och matade ankor i Vilsta för att sedan avsluta med en glass.

Hypokondrikern är i farten igen. Känner mig lite snuvig, kanske smittades the Lou igår, vilket förstås är omöjligt eftersom hon har en bada-sola-festa-snuva. Det är förmodligen för att det bjuds på en motbjudande höstkyla ute som jag trillat dit.

Mina tankar gick till Hagberg, som satte sig på ett plan mot sitt hus i Spanien imorse, när jag cyklade i ilfart till jobbet. Jag är inte alls avis. Jag drar ju till Gävle nästa vecka, tror jag också packar med mig bikinin och hoppas på 30 grader och sol...

Har blivit jagad av en sjuksköterska i flera dagar nu. Vill att jag ska delta i kliniska tester för ett komplement till mitt livmodershalscancervaccin. Nej tack, hur fan ska jag klara det. När jag tog första sprutan trodde jag genast att jag fick alla biverkningar man kunde få och frågade Malin en gång i minuten om mitt ansikte svullnade.

Kvinnan ville ju självklart ha en förklaring till varför jag inte ville delta. Helst en skriftlig redogörelse. Därför slutade jag svara när det ringde från dolt nummer. Ett nej är väl för fan ett nej. Då drar hon en fuling den gamla damen, och ringer från sitt mobilnummer halv tio en onsdagkväll.

Hon gav sig inte. Började härja om att hon ville bota min hypokondri samtidigt som hon skulle spruta in otestade ämnen i mitt blod. Som om det inte räcker med att jag har ständig huvudvärk, magkatarr, blodsjukan, knölar överallt, ständig feber, fula födelsemärken som förmodligen är elaka, brutna fötter, illamående, hjärtfel... Ja, ni fattar. Man testar inte nya oprovade medicinska medel på en äkta hypokondriker...

Frös när jag gick hem från Papas ikväll. Har börjat sukta efter stickade, tjocka, koftor och andra myströjor. Men jag kan inte påstå att jag längtar efter dunjackor och stelfrusna tår.

Ikväll har vi firat Henke. På deras "lilla" lantställe. Det är lyx att ha Henke som vän. Dels för att han är världens bästa vän och dels för att han har så fina saker. Som ett lyxställe i Sälen, en lyxvåning i stan och en fet sommar"stuga" där han håller i feta fester.

Ibland så bara uppskattar jag allting. Kanske överdrivet mycket. Men man ska inte ta allt för givet. Det är så lätt att det försvinner. Uppskattning är bra. Uppskattning gillas. Just nu uppskattar jag en ledig stund med levande ljus. Och en ledig dag imorgon. Att vi har varandra.

ATT INTE KÖPA, pga att dessa innehåller ämnen vars tillverkning skadar miljön. Palmolja är ett exempel på en stor miljöbov då mycket regnskog skövlas för att plantagerna ska få plats. Palmolja finns i de flesta färdigprodukterna som inte är speciellt bra för människan heller.

:

Icas fiskfrilletter

Icas mjuka tacobröd

Santa Marias mjuka och hårda tacoskal

Findus fiskfrilletter

Willys flytande margarin

Choklad från Nestlé

Eldorados tacochips

Mariekex

Nästan alla frysta bakverk/kakor

Whole earth foods jordnötssmör

Icas färdiga såser

Icas färdiga köttbullar

Icas buljonger

Icas vaniljssås

Som ni ser verkar ICA's produkter vara något att bojkotta överlag. En intressant notis är även att dessa kostar oftast lika mycket som alternativen, vilket betyder att det finns ingen som helst anledning till att köpa just deras miljöfarliga produkt.
Skärpning ICA!

Naturkatastrofer drabbar människor hårt i Ryssland, Kina och Pakistan. Bland annat. Det känns inte rätt, att det ska drabba så många människor. När en annan sitter och funderar över hur stor nästa lön blir, eller vad man ska göra i framtiden. Framtiden för dem är närmaste veckan, om ens det.

Frågan är om man kan kalla detta naturkatastrofer eller konsekvenser av mänskliga handlingar. Så som att bruka jorden, gräva diken och hugga ned skog. Detta agerande resulterar ju som bekant i översvämningar, varmare klimat och jorderosion. Det vill säga skogsbränder och jorskred.

Hur långt ska det gå innan man på allvar börjar göra saker för att motverka att vi drabbas av ett extremare klimat. Vad blir nästa steg? Om vi fortsätter i samma takt vet jag inte om jag vågar mig på att fundera på konsekvenserna.

Och när ska Sverige börja inse att ett hårdare klimat även kommer att drabba oss i framtiden? Stiger värmen och vi drabbas av en liknande värmebölja som Moskva skulle det ju kännas tryggt om vi alla fall hade ett flygplan för brandsläckning...

Västvärlden - bidragsgivare. Det är ju så inhumant för alla stackare i t.ex. Afrika, Latinamerika, Östeuropa, Asien som inte har pengar till mat. Och så lider av diverse sjukdomar. Därför blir vi faddrar, bidragsgivare. Vi skänker pengar till dem. Otroligt bra. Otroligt omtänksamt.

 

Idag har jag gjort allt sådant som är obligatoriskt när man har en ledig dag, det vill säga sådant som man inte hinner med annars:

Haft håret i en knut på huvudet.

Varit osminkad hela dagen

Köpt tapeter till köket

Åkt runt med mamma

Varit på kyrkogården

Fikat hos Mormor & Morfar

Vart i Parken Zoo med Nova

"Hur tänkte du nu" brukar min kollega ofta säga. Med en stor gnutta ironi. Den meningen skulle jag vilja använda oftare.

Som imorse när jag såg på tv att de flesta färgar oliver innan de säljer dem. De dränker dem i svart färg för att de inte är riktigt mogna ännu. Skulle jag vilja ha färgdoppade oliver skulle jag väl komplettera mitt köp med en hink färg. Jag vill väl inte omedvetet käka 1 liter färg och sen bli förbryllad över att jag har ont i magen?

Eller som när grannarna till mina föräldrar drar igång en motorgräsklippare som om de hade någon jävla skogstomt. När det i verkligheten handlar om ett par fjuttiga kvadrat som tar ca 15 minuter att klippa med en handjagare.

Hur fan tänkte de då?

Ett paraply så att jag inte blir så blöt, och en plastpåse till sadeln. Det borde hålla mig torr och utan våta fläckar till jobbet. Man vill ju inte se ut som om man har kissat på sig. Tror inte det är ett bra säljknep.

Styret är vått. Händerna gör ju ingenting. Det regnar in i mina öppna skor. Och på låren. Försöker vinkla paraplyet så gott det går. Det regnar snett. Det regnar in på hela min vita t-shirt. Fan.

Försöker hålla paraplyet åt sidan, snett framför mig. Det blir lite bättre. Halkar på sadeln konstant då plastpåsen gör den till en rutschkana. Cyklar rätt i en vattenpöl, får vatten i hela skorna. Glasögonen har immat igen. Ser ingenting.

Det plaskar om skorna när jag hasar in genom dörrarna till Tuna Park. Jag går försiktigt, vill ju inte halka på golvet som blivit till is under mina fötter. Glasögonen är täckta av vattendroppar och det rinner ur näsan.
Jag tar mig in på lagret och tar av mig kavajen i hopp om att den ska hinna torka på 10 minuter.

Njuter av den svenska sommaren och skalar clementiner ifrån Asien...

Igår skulle jag som vanligt testa begränsningar. Genom att göra mitt vighetstest. Det vill säga ligga på mage och svänga upp fötterna på huvudet. Vilket har gått bra, i alla år.

Jag säger inte att jag inte klarar det längre, för det gör jag. Men när jag, otroligt elegant, svängde upp benen igår så sträckte jag mig i ryggen. Och låg sedan som en säl och försökte vänta ut kramperna insåg jag att kroppen har väl åldrats.

Man har blivit äldre och därmed mindre vig. Men när fan hände det? Och vart var jag då?