< Till bloggens startsida

Ni glömmer väl inte

Earth Hour 2011. Den 26:e mars, klockan 20.30, är det dags. Släck alla lampor, stäng av tv, alla strömbrytare som jag vet att ni har på alla era elektriska prylar. Inget ska sitta i och dra el, förutom kylen då.

Minutplanering

Idag är det planering som står på schemat. Och jobb.
Just nu har jag dykt ner i kommande kursschema och planerat in praktik och garderobsrivning därefter.

Kommande vecka har en tajt tidsplan som inte på några sätt får brytas. På måndag ska det röjas ur ordentligt, alla dörrar ska skruvas av, så att det bara är att gå loss med storsläggan på tisdag. Då ska nämligen hela rasket rivas. Och slängas. Därefter ska jag försöka spackla så att det kan slipas och målas på onsdag.

Däremellan, det vill säga måndag, tisdag och onsdag står även kursstart, föreläsningar och 2 artiklar om återvinning på schemat. På torsdag åker vi upp till vallen och lägenheten får vila ett tag. Jag såg även att kursansvarig valt att klämma in ytterliggare en föreläsning på torsdag, vilket hon ändrade igår, så den är ju bara att glömma.

Men sen mina vänner blir det jobbigt. För veckan efter det jobbar Hagge natt. Vilket betyder att jag inte kommer kunna härja på med byggarbete på förmiddagarna.

Pappa var som vanligt lite skeptisk till min spontanthet och okontrollerade iver. När han igår föreslog att jag skulle mäta ordentligt och göra ritningar innan jag började härja, och fíck svaret att jag redan börjat riva, såg han inte alls förvånad ut. Utan bara väl medveten om att han, som vanligt, alltid får rätt i slutändan. Och förmodligen, återigen som vanligt, får komma till undsättning och rädda mitt projekt.

Hagge hängde, väldigt nöjd, med på det spåret. Även han mycket väl medveten om att han kommer få en hel del jobb av mitt projekt.

Mamma tyckte att jag kanske inte ska ge mig in i något som är ännu mer tidskrävande. Men jag måste nog ha många järn i elden. Annars finns ju risk för vila. Hon är iallafall mest på min bana och igår diskuterade vi bland annat färgval medans Hagge och Pappa suckade lite diskret i bakgrunden.

Lite tur hade jag allt när jag fick höra att Micke har semester nu i veckan. Kanske kan jag tigga till mig liiite rivningshjälp. Och till alla er andra som har frustrationer/aggressioner eller annat som bor inom er, är mer än välkomna hem till mig och slå er trötta med kofoten!


Det går inte alltid åt

Nu har jag påbörjat vårt (läs mitt) riva-och-sätta-in-nya-garderober-projekt. Jag har rensat ur alla garderober och placerat allt i vardagsrummet. Jag undrar hur nöjd Hagge blir på en skala när han kommer hem. Hans garderober var bara att lyfta ur allt det välsorterade. Allt var nämligen vikt i trådbackar eller hängde på galgar. Värre är det med mina garderober som liknar något av ett halva reapriset-bord på H&M.




Nu när jag tömde linneskåpet tänkte jag att det ser ju ut som om vi har bott här i tio år. Vi har så fruktansvärt mycket handdukar, badlakan, lakan, dukar och annat sånt där "det går ju alltid åt"-prylar.
Så en liten hint till alla nära och kära som läser det här och tänker köpa lakan, handdukar eller följande till oss i födelsedagspresent:
DON'T DO IT!!




Långhelg?

Vänner, imorgon tänker jag göra något ovanligt. Ta helg på en fredag. Jag ska bara läsa igenom min artikel med nya ögon, skicka in den och vara ledig hela fredagen. För på lördag och söndag blir det jobb, vad trodde ni?
Det firas hemma hos oss med potatissoppa, chokladbollar och planering av nya garderober.
I nästa vecka ska jag nämligen riva alla 6 stycken och sätta in två sådana här:

Barnvaktande

Idag har Nova inte orkat gå till Dagis, så vi har myst hemma hos dem. Det har blivit köttfärspaj, clemmisar och ritande av mammas jobb. På eftermiddagen kom även farbror Anders och då passade vi på att läsa Dumbo och åka pulka.

Skämmes

Idag tog jag en promenad till jobbet. Jag gick förbi en lågstadieskola och blev så himla glad när jag såg hur barnen åkte skridskor på rasten. Jag gick på ett glädjerus ända tills jag kom lite längre fram och såg en grupp små killar stå i en ring. 2 av dom slogs.

Så jag stannade och stirrade ner dem så mycket jag kunde. Ungefär sådär som en äcklig gammal gubbe skulle stanna och stirra. De slutade för en stund och jag vidare. När jag kommit halvvägs därifrån hörde jag NRJ's reklamkampanj mot mobbning i mina lurar.

Jag ångrade mig då så innerligt att jag inte sprungit fram och vrålat åt skitungarna att sluta slåss. Eller att jag inte stegade upp till lärarrummet och bankade på helt hysteriskt för att sedan fråga varför i helvete det inte fanns en enda vuxen ute på skolgården. Trots att ungarna slogs som vildar.

Men, jag kanske inte är tillräckligt vuxen ännu. Eller så är jag helt nutids-hjärndöd och bara jävligt efterklok.
Skämmes Emilia, skämmes!

Härifrån och upp?

Idag har jag gråtit på jobbet. Pinsamt, men sant. Inte för att jag är ledsen. Utan för att jag är uppgiven.
Jag antar att 14 timmars arbetsdagar kommer åt en till sist. Blir man inte sjuk, då gråter man.

Inte nog med att det blir långa dagar, utan det tär också på relationer. Speciellt om man har samma arbetsplats. Man vill samma saker, ingen vill stänga klockan åtta en fredag och alla har planer. Och alla tycker självklart att just deras planer är viktigare än de andras, vilket är naturligt. Det gör ju även jag.

Så det blir till att slå ytterliggare än kringla på sig själv och vara den som kompromissar imorgon. Jag har fortfarande inte riktigt lärt mig det där med att stå på mig. Iallafall inte mot dem som står mig nära. Men jag har ju också fina vänner som förstår.

Ikväll ska jag lämna nycklar, åka hem och plugga. Har jag kraft över så ska jag äta något. Då förstår ni hur slut jag känner mig.

Jag har dessutom pratat med tandläkaren idag och fått veta att jag måste operera bort mina vidsomständer. Mot en sån angenäm summa som MINST tretusenkronor per tand. Förmodligen mycket mer.

Som ni förstår är detta inte en dag som jag kommer lägga på minnet. Snarare försöka förtränga så snabbt som möjligt. Och fundera över ett viktigt beslut.

Det är mycket nu, va

"Det är mycket nu", som Hagge och hans bror skulle sagt. Den här veckan är minst sagt tung, varje dag är en kamp mot klockan. Det blir skola från tidig morgon till sen eftermiddag och sedan direkt till jobbet.
På fredag blir det heldag jobb och pluggandet får bli sent på natten.
Eller så blir det nätter nästa vecka istället, för jobbandet har vart denna vecka. Det visar sig.
Jag känner mig, och framförallt ser jävligt sliten ut.
Men mina vänner, ingen rast ingen ro.
Nu blir det till att sätta på stämningsmusik och skriva loss på det skönlitterära som ska vara inne om en vecka, för att sedan somna över tangentbordet och vakna lagom i tid för att ta sig till skolan igen. Ljudproduktion, finslipning, dokumentation och dvdomslag står på schemat.
Just nu längtar jag fruktansvärt mycket till den kommande Vallenresan. Om 2 veckor står det släkt, skidor, vallen, snö, sol och öppna brasor i min kalender.
Bara för det kikade jag på lite bilder från förra året. Helt underbart.

Gröna studenter

Läs min artikel om gröna studenter här

Vardagligt

Nu är jag hemma efter en lång dag i skolan med ljudinspelningar, omtagningar, klippningar. Är minst sagt slut i huvudet. Hör jag en av meningarna en gång till så skallar jag mig själv. Biderman gjorde ett grymt jobb i studion och vi fick till en harmonisk inledning.
Men, det blir inget vila nu. Inte nog med att helgen har varit slitsam så väntar en hel vecka med jobb, ljudklippning, helgjobb, Daniel Adams Ray på fredag och Bidermans födelsedag på lördag.
Mycket att se fram emot men också mycket stress. Det kan bara sluta som i lördags:
Idag är den omtalade dagen, jag och Hagge har väl som alla andra par bytt gåvor med varandra. Och dagen till ära tänker jag stanna hemma och laga kyckling med cashewnötter. Annas recept såklart. Receptet hittar dur.
Jag hade pekat ut den nya Escada, och paketet fick jag öppna redan i lördags.
Men den passar mig alldeles, alldeles utmärkt.

En bild säger mer än tusen ord

Frågar ni mig är detta en helt fenomenal, en genial, bild.
Den säger så otroligt mycket. Om hur vi förstör naturen, och därmed i slutändan för oss själva - vi kan inte leva utan den.



För er som inte ser det - det ska föreställa ett par mänskliga lungor.

Facktermer

På mitt jobb finns ett par termer som förekommer, både från kollegor (läs oftast högre chefer) och kunder. Det finns ett uttryck som jag hatar speciellt.

Känna och klämma.

"Skulle man kunna få känna och klämma på den här modellen?"
"Låt kunden känna och klämma"
"Har ni denna, man skulle ju vilja känna och klämma på den."

Varför har jag så svårt med det?
Dels för att man vill verkligen inte att detta ska förekomma, det blir så mycket jobb med rengöring och annat.
Och dels för att det sistnämnda inte fungerar med våra produkter, de är sköra. Som glas. 
Dessutom så låter det ju faktiskt riktigt snuskigt. Man nästan hör hur smutsigt det blir.
Usch.

Vinterkräkis

I söndagsnatt träffade den där omtalade kräksjukan på mig, med full kraft. Den var inte välkommen, om man kan säga att jag gjorde allt för att slänga ut den.
Sedan dess tippar jag lite runt omkring den. Med ett svagt illamående och utan mod att våga äta något som kan bli jobbigt att spy upp.
Jag alltså bara på len mat, som gröt, ugnspannkaka och stuvat. En och annan blåbärssoppa tycks slinka ner också.
Men jag hoppas att den kan lämna mig ifred nu, för nästa vecka blir brutalt hektiskt.

Gnistor från min egen glöd

Ja, mina vänner. Ni vet ju bestämt att jag överväger om vartannat att sluta jobba.
Och bara plugga. För att få lite mer kvalitetstid.

Men, sen finns det stunder som jag tycker det är riktigt mysigt att faktiskt jobba.
Som att få stå och catcha up med underbara kollegor eller när världens mysigaste chef
(Smickrande va, Mackan?) ställer in en hel kartong med Oboy och en vattenkokare på lagret.
Då vill man ju inte sluta...


Bajsrelaterat

För ett par veckor sedan trippade jag, som en jävla dressyrhäst, till skolan varje morgon. För att undvika att ramla på en isfläck och slå livet ur mig.

Nu börjar det smälta, det där obehagliga hala, men inte kan man sluta trippa för det. För nu kommer sanningen fram, som döljts under snön alldeles för länge. Hundbajset. Det är överallt, en massinvasion som inte går att stoppa. Eller undvika att se.

Imorse när jag trippade mot jobbet lyckades jag parera varanda hög som kom i min väg. Hade jag inte vart så otroligt bitter hade jag förmodligen känt mig oförskämt nöjd med mina fruktansvärt skickliga slalomkunskaper. Hundar kan inte sopa upp det där själva - visst det köper jag. Men hundägarna då? Det är inte så att föräldrar kastar bajsblöjor omkring sig och hade ni sett en kattägare tömma kattlådan genom fönstret hade ni inte känt er så muntra.

Vad-punkt-är-punkt-problemet? 

Rak kommunikation

Min senaste smskonversation:
Pappa: Din hylla i garaget
Jag: Va?
Pappa: Ska du ge bort den
Jag: Vilken hylla?? Mms:a
Pappa: Från Källaren
Jag: Tvbänken? Kasta den.
Pappa: Malins

Som ni kan se har vi svårt med rak kommunikation.
Iallafall vissa av oss.  

Sen bildupdate

Här kommer lite bilder från förra helgen och släktens bolltalang.



Dom säger att fotbollsspelare är extremt stela?


Och lite bilder från Veckans Mäds, som jag smygtog, hos Louise igår.


Sjukt

Här hemma är det sjukt. Vi båda snörvlar, hostar och är sjukligt trötta.
Så idag blir det lugnt, men tänker ändå bjuda på lammgryta ikväll. Hoppas jag!
I veckan har vi haft hedersuppdraget att hämta på dagis, hela två dagar. Det är alltid så himla mysigt. I tisdags var vi nere och "titta Malin jobba" och fikade.
Nova sa när hon kom hem att hon hade "lekt Malin och Micke". Lilla ögonstenen!
Här har vi dem, stor och liten. Farbror och brorsdotter.
Malin fick paket av Micke som Nova satte tänderna i
Hon fick smaka grädden på semlan också, det bästa av allt

Det senaste

Denna har jag precis klickat hem. Tillsammans med ett par andra nödvändiga saker, som ett duschmunstycke som reducerar vattenmängden med 40 %.
Men, den här flaskan kan jag tänka mig kommer passa mig som handen i handsken.
Jag har nämligen oftast väldigt trångt i min handväska, och bär med mig gammal pant som jag fyller med vatten.
Det tar onödigt mycket plats, så något man kan fälla ihop känns lite som en dröm.
Jag lovar, ni får en utvärdering så fort jag får den.
Flaskan, som heter Aquatina, rymmer 500 ml och sägs ska hålla hela 1000 in- och utvikningar.
Jag köpte den på jordklok.se

RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
PokerCasinoBonus