EmiliaAnnaViola

När jag kommer att tänka tillbaka på mitt 2009 så kommer min första tanke vara tårar. Kanske blev året som det blev, fyllt av tårar, för att det började med just det. Tårar.

I januari var vi i Umeå och 2008 avslutades med ett bröllop. Vi åkte hem och firade Adde, och ett par dagar senare Johanna, Michas började på högskolan. Det verkade vara ett lovande år.

Månad nummer 2 bestod av skidor på vallen och mitt inledningspass till Body Attacken. Jag var även på BC intervju för Marieberg och ångrade mig efter ett tag.

I Mars hände mycket, Malin fyllde 18 och tog körkort. Jag började käka Rosensrot och tyckte jag var skit pigg (kanske läge att börja igen?). Vi bidrog till miljön när vi släckte ner på Earth Hour. Men jag, Johanna och Michas satte oss istället i en bil och körde runt för att kolla hur många som hade släkt ner. Miljövänligt? Ansökan till högskolan skickades in samma dag de öppnade. Det bästa av allt kom den 27:e , underbarnet. Lilla Nova Mirakel.

April var en tuff månad, men inte lika tuff som Maj kom att bli. April bestod mest av packa, bära och packa upp. Hagge sa upp sin lägenhet och flyttade in. Avslutet på April kommer vi aldrig att glömma. Det tuffaste på hela året, som en mardröm.

Maj blev en månad fylld av tårar, men ändå en slags gemenskap. Som om vi knöt våra band ännu hårdare, drog åt rosetten. Annars hade vi aldrig klarat det. Och jag tror jag talar för alla oss när jag säger att vi älskar varandra.

Sommaren började i juni. Jag tog semester och åkte upp för att vara ett stöd. Mormor fyllde 80 och barnbarnen höll ett rörande tal. Undertecknad var väldigt upprörd för att utveckling inte har gått längre, att vi fortfarande röstar med papperslappar och inte online. Miljöpartiet, hur kan ni?

I juli byttes mitt kakel och vi firade min 21-årsdag. Semster, semester, semester. Min sista på ett par år nu när det blir till att jobba under sommaren.

Augusti tog jag tjänstledigt och sa hejdå till min tjänst. Åkte en välbehövlig vecka till Turkiet och gjorde entre på Högskolan.

Kom hem med ögoninflammtion och gjorde ett underligt första intryck på min första föreläsning. Här rann tårarna, dock inte för sorg eller glädje. Utan för just den, ögoninflammationen. Som jag sa, ett år fyllt av tårar.
September bestod också av födelsedagar, Hagge och jag skaffar fadderbarn och jag skaffar mitt andra, min Macbook Pro.

Svininfluensan var så uttjatad redan i Oktober. Frida kommer mig närmare och närmare. Hon blir en riktig vän. Jag är glad att jag har träffat någon som känner mig så bra. Hon scannar bara av mig sen vet hon exakt. Precis som mina riktiga vänner. Ni vet vilka ni är! Tydligen har jag fått fadderdille och tecknar mig även som fadder för isbjörnar och östersjön.

November kommer. Pappa skär av senor i fingret och opereras i Örebro. Dessutom får sovrummet en ny guldfärg och den lilla svarta tvättmaskinen kommer på plats. Skolan har gått så länge att det är dags för en första klassfest.

December blir fullspäckat av plugg, jobb och inte så mycket träning tyvärr. Julklappar och en efterlängtad julafton. Och en ännu mer efterlängtad nyårsafton. Som vi har längtat och räknat ned till och från. Nu är den här.
2010, ett år, förhoppningsvis med mindre tårar och motgångar. Och förhoppningsvis med samma vänner och nära.

Jag skulle aldrig ha klarat mitt 2009 utan er. Det vet ni. Jag älskar er!

Jaha, då var det gjort. Ett läkarbesök och fyra provrör med blod senare är jag väl inte mycket klokare. Fick en uppläxning för att läkaren ansåg att undertecknad var underviktig och behövde gå upp i vikt. (No shit!) Och dessutom tyckte hon att undertecknad skulle börja dricka välling som komplement till maten... Den delen av avtalet blir inte till att hålla!

Dessutom var stress och orostänkande förbjudet, och tänka på andningen. Inte andas häftigt om man blir stressad. Vilket jag inte kan påminna mig själv om att jag gör, men det är klart värt att tänka på. Provsvaren kommer om en månad.

Macattack blev sjuk och jag har spenderat dagen med att jobba. Man skulle ju kunna tro att det skulle vara stressande, men icke. Jag blir faktiskt ganska lugn här, speciellt när jag får jobba med Jojsan och prata av mig. Behövs. Och dessutom blir ju allting så mycket roligare när vi jobbar tillsammans. Får se om det blir jobb imorgon också, för då mina vänner hinns det inte göras provpannacotta. Då får ni vackert äta den, oavsett om det smakar skit eller vitchoklad! Haha, nej så illa ska det väl inte vara förhoppningsvis.



Min Jojsan, va!

Nu ska vi snart få lite svar på det låga blodtrycket. Förhoppningsvis. Men jag har tar världens envisaste med mig, Mamma! Så vi lär sitta där tills vi får något typ av svar.

Kika på fina hotell och turkosa hav är vardag. Jag vill verkligen åka iväg, det kanske kan lösa ett och annat. Och det ser så himla fint ut med pooler och vita sandstränder. Dessvärre går mina kurser ihop hela tiden, bara en helg mellan varje fram tills den 2/6. Och då är det lite sent att åka, Malin tar ju studenten där. Så jag vet inte när vi ska klämma in vår julklapp till varandra.

Gud vad vi älskar Samsung! Det var den bästa julklappen vi återförsäljare fick! TACK!

Vilken jul! Och vilken julafton. Min julafton började med att en femåring kommer och vill kramas, och säger God Jul. En annars väldigt envis och uppkäftig liten femåring. Sen blev det Bandymatch på gatan mot grannarna. Tuffa tag, det var många som låg i snövallar, buskar och bara allmänt nerknuffade på marken. Mamma blev tacklad två gånger och låg mitt i kriget bland klubbor. Adde var den som var mest utsatt, men han är ju den som är härdad så det kunde han ta. Jag var lite orolig när Morfar hade bollen, om han ramlar bryter han nog benen tänkte jag. Men vi klarade oss från benbrott och gick in med vinst. Även om lagen inte var helt överens om resultatet.

Nu bär det av till Sandviken och fira jul med hela stora släkten! =) Mysigt!
God jul på er alla!

Idag fyller Mamma år! Grattis, bästaste du! Jag sitter nu och letar lite recept. Kanske ska jag baka en överraskning. Fast det får liksom inte bli en vanlig gräddtårta. Sånt är lite överskattat, kanske en citronmarängpaj eller något. Jag och Malin kirrade presenten i söndags, så nu har jag ju tid till sånt.

Menyn idag ser ut på följande sätt:

Till er som inte vet riktigt vad ni ska köpa i julklapp. En get är ju alltid kul, eller?
Actionaid ger bort den geten till någon som verkligen behöver den. Man kan även köpa myggnät, vattenpumpar och annat bra. Vi tror att det är en väldigt uppskattad julklapp!

Så där Michas, nu har jag bloggat om det ;)
http://www.presentermotfattigdom.se/

Vad jag skrattade igår. Helt kul gäng! Bra val pappa. De har humor iallafall! En del kanske utan att veta om det själva, att de är roliga alltså.

Kom på att jag lovade att lägga ut bilderna på hur köket blev... för ett halvår sen. Så här kommer de; före och efter bilder!

Behöver det vara så förbannat kallt? Kan inte snön bara ligga där och vara vit utan denna kyla? Om den kunde hållas vit så vore det också ett plus. Det ser ju rätt vidrigt ut med den orange/gula färgen.
Den här helgen är en julhelg på hög nivå, julöppet hela helgen = jobba, jobba! Och så julbord på lördag. Håller på och funderar på om jag kanske skulle ta och fila på ett "tacktal". Typ i stil med "Tack för det hårda jobbet vilket resulterar i att vi kan gå på julbord, skål". Haha!

Mamma och Pappa har 20-årig bröllopsdag imorgon. 20 år, det är inte lite när man tänker efter. Och på något sätt känns det så naturligt, eftersom jag inte har vetat något annat om deras liv. Typ andra partners och så. Men om man sen tänker på sig själv, så 20 år, det är grymt. 

Idag har jag slagit in min sista julklapp. Så nu är det rätt fullt under granen. Nu tänker jag försöka få färdigt mitt PM och sen tänker jag, för första gången sen gymnasiet, ta JULLOV!! Det ni!

 

Vårt fina, fina vintervallen! Och min fina, fina syster.

Wow, en sopbil!

 

”Kom och titta Niklas, en sopbil. Skynda dig!” Det tar inte många sekunder innan min femåriga kusin står på en stol bredvid mig, med näsan klistrad mot fönstret. Han har den klassiska ”jag är väldigt intresserad minen” - ögon stora som tefat och munnen halvt öppen.

 

Varför denna hysteri? Är det verkligen så kul att titta på en sopbil, är det verkligen så fascinerande? Kanske inte. Men jag antar att det är ett sätt för oss att lära våra barn vilken betydelse de där smutsiga, och ärligt talat ganska äckliga, bilarna har för vårt samhälle och vår miljö.

 

På samma sätt som vi försöker lära dem sopsortera. Eller är det verkligen så? Vilka är det egentligen som påpekar att äggskal och hårdplast inte får slängas tillsammans? Och vilka är det som håller minen och försöker att föregå med gott exempel? Trots att samvetet skaver på insidan. För att vi, för bara några timmar sedan, hivade ner bananskal och konservburkar i samma påse.

 

Vi har tusen ursäkter för att inte sortera. Det är trångt under diskbänken, det är svårt, det är tidskrävande och det är långt till soprummet. Men om vi spolar tillbaka bandet till när sopbergen låg höga och ståtliga i Eskilstuna, så bör vi uppskatta vår nutida sophantering. Och överväga följande; Trängs vi hellre med sopberg, än att låta mjölktetror och majsburkar trängas under diskbänken?

 

Det är dags för oss att föregå med gott exempel, och faktiskt sopsortera. Kanske borde vi också hitta något intresse för dessa fula bilar. De bidrar trots allt till en bättre miljö för oss att leva i. Om vi gör förarbetet på rätt sätt. Och oss emellan, hur svårt är det egentligen att skilja på glasflaskor och pizzakartonger?

Här får alla en andra chans. Till och med de som inte är värda det. Ibland känns det helt sjukt, och så skumt. Jag tror inte ens att man kan förstå vad man har gjort för att sabba någon annans liv.

Vad säger man, jag behövde nog den sprutan. Idag har jag legat med feber och bara kunna sova. Inte på vänster sida dock, armen var brutalt öm. Även om det är skit att må såhär så måste väl man se det från den ljusa sidan. Förstå vilket "svin" jag hade blivit om jag hade fått hela viruset. Nu var det ju bara en del av det.

Ve och fasa, nu bär det av mot vaccineringen. Som stöd valde jag att åka samtidigt som Micke. Vi ska alltså vaccineras tillsammans, ett problem med detta; MICKE ÄR LIVRÄDD.
Inte mycket till stöd med andra ord, så Malin får väl hålla handen med mig.

Får se vad det ger. Jag tror att de som blir sjuka av vaccinet är de som behöver det bäst. Eftersom de sprutar in en del av viruset, förstå hur sjuk man hade blivit av själva svinisen då! Nervöst, nervöst. Har ju sista föresläsningen imorgon, är inte super bra att missa kanske.

Nej, dags att åka. Håll tummarna.

Såg precis på Aftonbladet att stora isberg har brytit sig loss från Antarktis och flyter nu mot Australien. På grund av den globala uppvärmningen. Forskare frågar sig hur många fler som kommer flyta iväg och utgöra livsfara för befolkningen. Är det här en början på den globala uppvärmningen och isåfall, vart kommer det att sluta? Det som är så uttjatat och har blivit till något alla verkar ta på allvar men sedan fullständigt skiter i det, har faktiskt börjat att hända. Det var längesen man hörde om att havets yta skulle stiga till följd av att all inlandsis smälter. Reaktionen var väl oroande men sen var det " Jaja, det är många år kvar".

Jag har insett nu att det bästa för mig, i mina texter i en viss kurs, är att ljuga. Annars kommer det bli skrivkramp och tvärstopp. Jag drar till med "egna erfarenheter" och "mina intressen". Och ja, jag måste säga att det fungerar mycket bättre. Så i mitt fall är svaret på frågan - att ljuga.

Jahaja, ännu en helg förbi, ännu en söndag att jobba! Vad gör det? Inget alls faktiskt. Det är juletider nu, vilket innebär att massor händer och glada människor kommer in och köper julklappar. och guess what? Säg inget till mina kollegor men, jag älskar att slå in våra varor. Göra julklappar! Sådär, nu vet vi alla vem som åker på det i år! Haha. Idag är det luciatåg i Cityhuset. När vår butik var placerad vid rulltrapporna kunde man titta på det, inte nu tyvärr. Men jag hör, och det låter riktigt mysigt!

I Fredags åkte vi till Stockholm och Wallmans, det var skönt att träffa släkten igen. Alltid lika roligt! Johanna och Henke hade vunnit biljetter till Idol-finalen av Samsung (hur coola är inte dom?). Igår så var tanken att vi skulle dra oss till eftersläppet på julsittningen, harrys. Men efter världens bästa förfest kunde man ju inte bara gå! Det var så kul, som vanligt, hemma hos världens bästa Jojsan. Haha, Mackan och jag har numer en pakt.
Och det handlade inte om att han skulle göra Helikoptern... "Och vem fan är du?!" hahaha.
Den går ut på följande; Mackan ska träna Body attack med mig, OM jag tränar ett nybörjarpass på Taekwandon med honom. (Vad fan har jag gett mig in på?!)

Det blev nybron till slut och inte harrys, men det var lika kul. Till en början iallafall, halv 2 gav jag upp och lämnade mina vänner för att vandra hemåt. Vid Subway träffade jag Taher och hux flux hade jag en sån tur att han skjutsade hem mig! Du är för snäll, guld värd!
Nu ska jag sätta julskivan på repeat!!

Allt kan ändras så otroligt snabbt!

Vilken dag! Spännande, lite nervös och helt super mysig. Föreläsning och ett samtal från chefen. "Polisen är här och vill prata med dig". Sånt låter ju aldrig kul, men i handeln handlar det oftast om att hjälpa till mer än något annat. Och idag var inget undantag. Men ändå lite nervöst. Det hör ju inte direkt till vardagen.

Min pappa brukar alltid säga att jag inte ska ta på mig för mycket. Jag vet nog inte vad för mycket är, eller hur man definerar det. Jag gör ju sånt som får mig att må bra. Som att skänka pengar till WWF varje månad, som att ha ett fadderbarn i Afrika och som att oroa mig för mina nära och kära. Inte för att oroa får mig att må bra, men ni fattar. Sen brukar jag fundera över vilken skillnad det egentligen gör?

Eller är det ren lathet? Vill inte skrämma min grupp, men om sanningen ska fram så är det sistnämnda det som stämmer bäst. Har fått lite gjort idag, faktiskt. Trots att jag tog en behövlig lunchbrake med Johanna. Det  händer ju allt för sällan!

Hade det här varit facebook så hade min status varit "har fått världens finaste present". Men nu  var det visst bloggen så slut om den informationen! Nyfikna?

Ikväll blir det finbesök! =)

I måndags och idag har varit rätt jobbiga dagar. Imorse försov jag mig och det gjorde ju inte saken bättre. Det är det här helsikes blodtrycket som spökar. Jag vet ju vad som hjälper, och jag har varit riktigt dålig på det på senare tid. Vilket visar sig när man mår såhär. Så ikväll blir det att medicinera sig = träna. Jag måste på allvar, jag känner själv hur blodtrycker är riktigt riktigt lågt just nu.

När man var liten så var första adventen något man hade längtat efter. Länge. Man fick en julkalender. Man fick glögg och pepparkakor i stort sätt när man ville. Man fick ta ned den där lilla julgranen som var bara ens egen och pynta med små, små röda silkeskulor. Och vi hade ljus i de små granarna som var i alla olika färger.
På mammas födelsedag köpte vi en gran och tog ned den stora lådan med pynt. Jag och Malin hängde alltid kulorna längst ned eftersom vi inte nådde högre.

Min jul är inte speciellt röd längre, och första advent betyder ångest för att man inte har hunnit dammat av fönsterbrädorna eller hyllorna. Det blir inte samma "julstädning" som det blev hemma. Dessutom har jag en tvättkorg som är konsant full och ett helgjobb jag inte skulle klara mig utan. Min önskelista består nu av durkslag och spagettislevar istället för den där rosa dockvagnen från Stor & Liten.

Min jul kanske inte är röd längre, den kanske inte innehåller lika mycket spänning. Min jul är i guld, silver och lila. Har vi tur blir det även lite vitt. Den är fortfarande fylld av längtan, inte efter att få öppna alla julklappar (okej, bara lite) utan efter att få vara med alla som jag bryr mig om. Och som verkligen bryr sig om mig.

Ikväll har vi haft julmys hos Mackan. Han hade fixat glögg, pepparkakor, saffransbullar och riktig julstämning. Till och med en öppenspis! Hur mysigt som helst! Idag har vi även inhandlat lite julklappar, nu är det igång!