EmiliaAnnaViola

Jag undrar hur många gånger jag har mött " bekanta", och jag har sagt exakt samma mening " Hej, är det bra?" och de man har mött svarar garanterat alltid " Ja, det är bra hur är det själv?". Alltid, alltid samma sak.
Och även om man då skulle må skit, och det faktiskt inte alls är bra så skulle man ändå säga att det var bra.
Man marknadsför sig själv liksom, vill att andra ska tro att man mår bra, är trevlig osv.

Samma sak om man tittar i t.ex. resekataloger, det man ser är hav som glittrar, turkosa pooler, sandstränder. Det som inte visas, som man ser sedan när man sitter i bussen på väg till hotellen, är att det faktiskt ligger fullt med sopor längs gatorna, var du än tittar, det är bara smutsigt. Det sitter taggtråd längs hela vägen och det ser bara grymt och fattigt ut. 
Men sådant kan man ju inte visa, då skulle ingen vilja åka dit. Det skulle ta bort längtan att åka till något så fint direkt. 

Därför kanske man inte vill att alla ska se ens inre, kanske mindre bra sidor, för då skulle ingen vilja "åka" dit. Och en del är så sjukt bra på att gömma dessa sidor så när man väl upptäcker dom kanske det är för sent. Man kanske redan är typ kär eller så, grejen är ju att ta sig ur det när man upptäcker personen i sin helhet. Och det är ju tyvärr inte alla som kan. Även om en del lyckas ta sig ur det så halkar de tillbaka. Och även hur mycket än omgivningen skricker stopp så är det inte alla som lyssnar, för man vill inte höra.

Just nu känner jag mig långt frisk, har legat hemma hela dagen. Man blir ju så sjukt uttråkad men orkar samtidigt inte göra något, var hemma igår också. Fy tusan, vad gör man? Ligger i soffan och försöker hitta något bra på tv. Just nu tackar jag mig själv att jag skaffade Canal Plus, där går det ju iallafall filmer, istället för tvshop eller typ något jävla korsordstävlingsprogram som dominerar alla andra kanaler.
Men sen brukar jag ju också förbanna mig själv alla dessa dagar då det är Sport sport sport på dessa kanaler. Vilket egentligen var anledningen till att vi skaffade just Canal Plus paketet, suck. Men nu har vi ju iallafall två boxar, ska bara fixa en antennkabel till den andra. Vilket verkar ta en otroligt lång tid.

Jag lider verkligen med alla som är tex arbetslösa, gud vad tråkigt de måste ha om dagarna. Hoppas dom har någon annan sysselsättning också. Iofs kan man ju träna och så när man inte är sjuk. Gå till badhuset med barnen, leta nytt jobb. Men ändå, tusan vad tråkigt att bara veta att man inte har något att göra när man vaknar. Typ " jaha, vad ska jag göra idag då". Samma med pensionärer, fast dom hittar väl iofs sina sysselsättningar. Som morfar, är Godman till flera. Går matlagningskurser, åker utomlands, på kryssningar. Bara glassar och lever livet.
Det är ju rätt så skönt. Men då vet man ju iallafall vad man ska göra.

Min dator har nu blivit hel knasig, igår stod den bara och öppnade fönster efter fönster. Efter 43 st så stängde jag bara av den, den fick typ spel. Så nu är det verkligen dags för en ny. Jag är lite osäker bara, men det blir nog en liten. Måste ju orka bära med mig den till högskolan. Men måste ju också se något på den. Dags att börja använda linserna på allvar kanske haha.

Önskar att jag hade det såhär bra igen. Men jag ska icke klaga, jag har ju bara en liten skit förkyling, jag tänker på alla som är sjuka på riktigt. Så för mig är det bara att vara tyst och tillfriskna. Så det så..

Från och med idag kl. typ 12.10 har jag en ny privat taxi. Jajemensan hon grejade både teorin och uppkörningen, duktig är hon Malin. Började med teorin runt halv nio imorse. Efter det skjutsade mamma hit henne och vi åt lite frukost. Lagom nervös var hon hela tiden, haha. Men jag tvivlade då aldrig.. Jag kände det i magkänslan, hon klarar det.
Hagge hade lämnat kvar bilen, så vi åkte runt lite för att kolla enkelriktade gator, var det var huvudled och inte.
Startade lite i backar och så, men visst gick det vägen.

Sen åkte jag ut till Tuna Park en snabbis för att hämta lite grejer från butiken, sen mötte jag mamma på Vägverket.
Vi såg när hon kom och mamma tyckte inte vi skulle titta på henne alls så hon skulle bli stressad. Mamma var också skapligt nervös. Söt är hon. Vi satt på helspänn ända tills Malin drog ett par leenden mot oss från uppkörningsbilen.
Nu vet du vad som väntar, så mycket som jag har skjutsat och hämtat dig. Skönt ska det bli!!!



Efter vi lämnat av mamma på jobbet och Hagges bil hos dem åkte vi vidare mot Mormor och Morfar. Mormor knockade typ Malin, så glad blev hon haha. Vi fick lite kakor och det berättades en del historier.
Morfar berättade även om två samtal han hade fått i förra veckan. Va fan, det är ju inte första gången, låt dom vara liksom. Jag vet precis vad du vill, men icke, kommer ej att hända.
Denna lediga dag behövdes vill jag lova, har varit helt trött hela dagen. Vilat en hel del, jag vill att denna förkylning ska bort, bort, bort.

Idag är en mycket speciell dag i övrigt också, är det en vanlig dag? Nej, för det är HUDAS födelsedag!!! Grattis igen vännen, vi ses till helgen!

Har precis kommit hem ifrån träningen, herregud vad skönt det är, och nu sitter jag och väntar på att Greys ska börja. Så jag hann se en glimt utav Diagnos Okänd. I det här programmet säger läkaren, efter att ha konstaterat att patienten har hepatit C, som förövrigt är obotligt, att nu kommer hon att kunna leva ett normalt liv.
Och då undrar jag, vaddå normalt liv? Och vad är ett normalt liv?

Är ett normalt liv att bara vara förkyld då och då, i den medicinska världen? Ja förmodligen. Men för de då som har en sjukdom, t.ex. som min lilla kusin som behöver ta en tablett varannan vecka för att hålla cirkulationen av Bvitamin igång, har han då inte ett normalt liv? Frågar du honom så anser nog han att han lever precis lika som alla andra barn, även om han ska ta dessa tabletter hela livet. Det finns säkert barn som också tar tabletter då och då, kanske en alvedon vid värk eller feber. 

Och vissa människor som kanske tar medicin regelbundet varje dag, går till sjukhuset regelbundet, vad ska man då kalla deras liv? De är ju normala för dem, det är en normal del i deras liv att ta alla mediciner. Men självklart kan det vara mycket jobbigt med biverkningar och att man blir begränsad när det gäller vissa aktiviteter. 
Jag förstår ju självklart att de i rullstol inte lever ett "normalt liv", men om man har varit rullstolsbunden sen man var väldigt liten så har det ju blivit en vana, och det är deras liv. Detta innebär ju inte att de mår sämre än någon annan psykiskt.

Det jag försöker säga är att man ska inte döma en människa innan man rikitgt vet hur det står till, visst kan man känna medlidande och så, men bara till dessa som verkligen vill ha det. Det kan få motsatt effekt, personen i fråga kanske blir jätte stött eller sårad, för i deras ögon lever de också ett normalt liv. 

Sen vet jag ju inte om det finns något som heter ett normalt liv, ska man jämföra mitt liv med en frisk människa i t.ex. ett fattigt land i Afrika, lever då också denna ett normalt liv? I svält och torka? Så bara för att man är frisk betyder ju inte det att man har ett, vad läkaren kallade, normalt liv.
Detta uttryck tycker jag måste vara personligt, eftersom ett normalt liv skiljer sig så mycket från person till person.

Socker vill jag inte se nu på ett tag, både idag och igår har det blivit massor. Igår kom Marcus ifrån Örebro, och hans övriga familj ifrån Sandviken. Mamma hade gjort massor med god mat. Och jordgubb/lime pannacotta. Det är så skönt när vi umgås alla, jag blir så glad då! Sen spelade vi lite spel, pratade, åt massor med godis och såg en film.

Idag har Malin blivit firad, även idag har det funnits massor med mat och tårta. Mamma  har fixat med det här i flera veckor. Det är sådana här tillfällen man lever för, träffa släkt och vänner, hur härligt är inte det liksom? Jag märker hur jag kan sitta och titta på Benjamin och Samuel när dom härjar runt, eller de mer vuxna barnen när de sitter och kollar youtube och bli jätte glad. Bara för jag ser dem skratta.
När vi satt och åt tar Samuel tag i sitt glas med CocaCola och typ skriker " Jag ska bli TJOCK alltså" och sen sveper han hela innehållet i glaset. Det bör tilläggas att han bara är fem år gammal, haha.

Malin fick massor med fina saker, bland annat den efterlängtade klockan av mig och Hagge. Men hon fick inte allt, eftersom hon faktiskt fyller år imorgon, det visste inte alla dock. Farmor trodde hon hade fått sina paket även av mamma och pappa, så hon frågade hur Halsbandet var.. Haha, så där försvann den överraskningen.
Vi alla barnbarn har haft ett kontrakt med Morfar, och om man håller det får man 2000 kr av honom när man fyller 18, vilket alla kusiner har fått hitills, men Malin fick inga pengar idag. Han hade glömt det, stackars liten, men som sagt hon fyller ju faktiskt inte förrän imorgon!

Jag tror att Hagge har gillat den här helgen, eftersom att  mina kusiner, iallafall Adde och min morbror Mats, är precis lika nördiga som honom när det gäller sport. Så han har faktiskt fått se både fotboll, bandy och tv4 sporten. Vilken lycka va!
Jag saknar min släkt när de inte är här och önskar vi hade mer tid att spendera tillsammans. Men tyvärr måste man försörja sig, så då blir tiden knapp.
Det är jätte viktigt att ta vara på all ledig tid, och spendera så mycket tid som möjligt med sina nära och kära. Man vet aldrig vad som kan hända.

Malin drar ett superleende när hon äntligen får öppna det där paketet hon har haft ögonen på sen i december.

Den berömda klockan!


En Superbild som kan beskriva lite hur jag känner, alla är så otroligt glada.. Tänk vad internet kan göra!

Det är ganska utdraget att tvätta, att sitta och vänta mellan maskinerna är ju döden.. Och så fuskar jag och började tvätta efter tvättiden faktiskt var slut. Som vanligt, haha. Men den här gången var det faktiskt en miss, eftersom Hagge har nyckeln med sig till jobbet i Strängnäs var den inte sådär jätte lätt att få tag i. Fick åka hem och låna mamma och pappas kopia. När jag ändå var där tänkte jag att det var lika bra att få i sig lite näring också!
Jag är så nöjd över att tvätt stugan inte ligger i en källare liksom, utan bara på bottenvåningen! Då blir det inte lika creepy, jag tycker faktiskt att källare ger lite ilningar längs ryggraden. Vilket måste låta skumt eftersom jag bodde i källaren hemma hos mamma och pappa. Fast pappa har ju pimpat den rätt rejält så det känns inte alls som källare liksom. Ni ska få se lite bilder på senaste förändringen: Ett feting badrum med bubbelbad, superfint! Han är så otroligt duktig min pappa, gör allt så fint!






När jag ändå är igång och lägger ut bilder får några från i lördags hänga med, även om jag förmodligen kommer få hotbrev, haha!



Man ser inte badrummet så jätte bra då ett par nördar dansar järnet där inne..

Nej, nu måste jag springa ner till tvättstugan, tar ju sån j**vla tid att ladda upp bilder, så mer blir det inte. Sånt har man ju inte tid med!!