Äntligen
Disktrasa, är vad jag skulle kalla mig. Urvriden, trött och lite dallrig. Luktar inte hallon heller.
Det kan bero på den ofantliga stressen som ligger inför två stora redovisningar och inlämningar.
Det kan också bero på att det fastnar grejer i mitt operationssår som är fruktansvärt svåra att få bort.
Och det kan bero på att jag har haft för lite kvalitétstid på sistone.
Därför kändes det underbart skönt att familj nummer 2 kom ner idag, och att det blir släkt-häng imorgon.
Det är dom stunderna jag håller tag i länge, hänger fast i dom och kramar dom krampaktigt.
Då orkar man lite till.
Kommentarer
Trackback
