Ni glömmer väl inte
Minutplanering
Idag är det planering som står på schemat. Och jobb.
Just nu har jag dykt ner i kommande kursschema och planerat in praktik och garderobsrivning därefter.
Kommande vecka har en tajt tidsplan som inte på några sätt får brytas. På måndag ska det röjas ur ordentligt, alla dörrar ska skruvas av, så att det bara är att gå loss med storsläggan på tisdag. Då ska nämligen hela rasket rivas. Och slängas. Därefter ska jag försöka spackla så att det kan slipas och målas på onsdag.
Däremellan, det vill säga måndag, tisdag och onsdag står även kursstart, föreläsningar och 2 artiklar om återvinning på schemat. På torsdag åker vi upp till vallen och lägenheten får vila ett tag. Jag såg även att kursansvarig valt att klämma in ytterliggare en föreläsning på torsdag, vilket hon ändrade igår, så den är ju bara att glömma.
Men sen mina vänner blir det jobbigt. För veckan efter det jobbar Hagge natt. Vilket betyder att jag inte kommer kunna härja på med byggarbete på förmiddagarna.
Pappa var som vanligt lite skeptisk till min spontanthet och okontrollerade iver. När han igår föreslog att jag skulle mäta ordentligt och göra ritningar innan jag började härja, och fíck svaret att jag redan börjat riva, såg han inte alls förvånad ut. Utan bara väl medveten om att han, som vanligt, alltid får rätt i slutändan. Och förmodligen, återigen som vanligt, får komma till undsättning och rädda mitt projekt.
Hagge hängde, väldigt nöjd, med på det spåret. Även han mycket väl medveten om att han kommer få en hel del jobb av mitt projekt.
Mamma tyckte att jag kanske inte ska ge mig in i något som är ännu mer tidskrävande. Men jag måste nog ha många järn i elden. Annars finns ju risk för vila. Hon är iallafall mest på min bana och igår diskuterade vi bland annat färgval medans Hagge och Pappa suckade lite diskret i bakgrunden.
Lite tur hade jag allt när jag fick höra att Micke har semester nu i veckan. Kanske kan jag tigga till mig liiite rivningshjälp. Och till alla er andra som har frustrationer/aggressioner eller annat som bor inom er, är mer än välkomna hem till mig och slå er trötta med kofoten!
Det går inte alltid åt
Nu när jag tömde linneskåpet tänkte jag att det ser ju ut som om vi har bott här i tio år. Vi har så fruktansvärt mycket handdukar, badlakan, lakan, dukar och annat sånt där "det går ju alltid åt"-prylar.
Så en liten hint till alla nära och kära som läser det här och tänker köpa lakan, handdukar eller följande till oss i födelsedagspresent:
DON'T DO IT!!
Långhelg?
Barnvaktande
Skämmes
Så jag stannade och stirrade ner dem så mycket jag kunde. Ungefär sådär som en äcklig gammal gubbe skulle stanna och stirra. De slutade för en stund och jag vidare. När jag kommit halvvägs därifrån hörde jag NRJ's reklamkampanj mot mobbning i mina lurar.
Jag ångrade mig då så innerligt att jag inte sprungit fram och vrålat åt skitungarna att sluta slåss. Eller att jag inte stegade upp till lärarrummet och bankade på helt hysteriskt för att sedan fråga varför i helvete det inte fanns en enda vuxen ute på skolgården. Trots att ungarna slogs som vildar.
Men, jag kanske inte är tillräckligt vuxen ännu. Eller så är jag helt nutids-hjärndöd och bara jävligt efterklok.
Skämmes Emilia, skämmes!
Härifrån och upp?
Jag antar att 14 timmars arbetsdagar kommer åt en till sist. Blir man inte sjuk, då gråter man.
Inte nog med att det blir långa dagar, utan det tär också på relationer. Speciellt om man har samma arbetsplats. Man vill samma saker, ingen vill stänga klockan åtta en fredag och alla har planer. Och alla tycker självklart att just deras planer är viktigare än de andras, vilket är naturligt. Det gör ju även jag.
Så det blir till att slå ytterliggare än kringla på sig själv och vara den som kompromissar imorgon. Jag har fortfarande inte riktigt lärt mig det där med att stå på mig. Iallafall inte mot dem som står mig nära. Men jag har ju också fina vänner som förstår.
Ikväll ska jag lämna nycklar, åka hem och plugga. Har jag kraft över så ska jag äta något. Då förstår ni hur slut jag känner mig.
Jag har dessutom pratat med tandläkaren idag och fått veta att jag måste operera bort mina vidsomständer. Mot en sån angenäm summa som MINST tretusenkronor per tand. Förmodligen mycket mer.
Som ni förstår är detta inte en dag som jag kommer lägga på minnet. Snarare försöka förtränga så snabbt som möjligt. Och fundera över ett viktigt beslut.
Det är mycket nu, va
Gröna studenter
Vardagligt
En bild säger mer än tusen ord
Den säger så otroligt mycket. Om hur vi förstör naturen, och därmed i slutändan för oss själva - vi kan inte leva utan den.
För er som inte ser det - det ska föreställa ett par mänskliga lungor.
Facktermer
Känna och klämma.
"Skulle man kunna få känna och klämma på den här modellen?"
"Låt kunden känna och klämma"
"Har ni denna, man skulle ju vilja känna och klämma på den."
Varför har jag så svårt med det?
Dels för att man vill verkligen inte att detta ska förekomma, det blir så mycket jobb med rengöring och annat.
Och dels för att det sistnämnda inte fungerar med våra produkter, de är sköra. Som glas.
Dessutom så låter det ju faktiskt riktigt snuskigt. Man nästan hör hur smutsigt det blir.
Usch.
Vinterkräkis
Gnistor från min egen glöd
Och bara plugga. För att få lite mer kvalitetstid.
Men, sen finns det stunder som jag tycker det är riktigt mysigt att faktiskt jobba.
Som att få stå och catcha up med underbara kollegor eller när världens mysigaste chef
(Smickrande va, Mackan?) ställer in en hel kartong med Oboy och en vattenkokare på lagret.
Då vill man ju inte sluta...
Bajsrelaterat
Nu börjar det smälta, det där obehagliga hala, men inte kan man sluta trippa för det. För nu kommer sanningen fram, som döljts under snön alldeles för länge. Hundbajset. Det är överallt, en massinvasion som inte går att stoppa. Eller undvika att se.
Imorse när jag trippade mot jobbet lyckades jag parera varanda hög som kom i min väg. Hade jag inte vart så otroligt bitter hade jag förmodligen känt mig oförskämt nöjd med mina fruktansvärt skickliga slalomkunskaper. Hundar kan inte sopa upp det där själva - visst det köper jag. Men hundägarna då? Det är inte så att föräldrar kastar bajsblöjor omkring sig och hade ni sett en kattägare tömma kattlådan genom fönstret hade ni inte känt er så muntra.
Vad-punkt-är-punkt-problemet?
Rak kommunikation
Pappa: Din hylla i garaget
Jag: Va?
Pappa: Ska du ge bort den
Jag: Vilken hylla?? Mms:a
Pappa: Från Källaren
Jag: Tvbänken? Kasta den.
Pappa: Malins
Som ni kan se har vi svårt med rak kommunikation.
Iallafall vissa av oss.
Sen bildupdate
Här kommer lite bilder från förra helgen och släktens bolltalang.
Dom säger att fotbollsspelare är extremt stela?
Och lite bilder från Veckans Mäds, som jag smygtog, hos Louise igår.