EmiliaAnnaViola

Första passet afrodans, check! Det var faktiskt riktigt, riktigt kul. Det kommer bli standard på torsdagar framöver. Nu sitter jag och försöker skriva min projektbeskrivning. Åker tidigt som tusan på torsdag och då måste den vara klar. Dessutom måste filmanalysen också vara halvklar.

Hur som helst. "Det är mycket nu", den frasen har jag använt av flera olika anledningar idag. Vissa mindre bra. Det är lite som ett nedslag på något sätt. Jag känner med dig, självklart, men å andra sidan kanske detta bara är nyttigt. Det visar väl sig. Men jag måste säga att jag har svarta fjärilar i magen. Incidenten i butiken idag gjorde ju inte tankarna färre. Just nu är hjärnverksamheten på högvarv och jag försöker tänka på vad som kan göra det säkrare. För det är riktigt, riktigt obehagligt. Som Malin sa "vad hade hänt om det hade varit någon av oss som hade stått där". Ja, vad hade hänt? Hade det hänt Malin eller Johanna något så hade inte jag vetat vart jag skulle ta vägen. Usch, vill inte ens tänka på det.

Just nu skulle det kännas skönt att prata av sig. Bara att någon skulle säga till mig att allt skulle lösa sig och bli bra. Men jag vet inte... Att Hagge har svårt för seriösa samtal är ju ingen hemlighet, och jag vet inte vilka öron jag annars ska bomba med mina tråkigheter. Man vill ju inte tråka ut sina vänner.

Iallafall så tänker jag på dig. Och du är inte ensam, det vet du!