Hemma
Borta bra, hemma bäst - kanske lite extra med tanke på vad som hände igår. Men det har varit underbart. Vakna till joller och det första man möts av är ett stort, tandlöst, leende. Underbart. Det har varit riktigt bra. Och jag känner att jag har kommit Bella närmare efter våra många, många samtal.
Men, tyvärr så hade magkänslan rätt. Och nu har jag ett val att göra. Det vore så mycket enklare om det bara var one way. Ni vet vad jag menar. Problemet är att jag har aldrig känt just såhär. Det är något speciellt den här gången. Och det är ju inte en främmande känsla. Det är "går-inte-att-äta-känslan". Illamående. Det tar stopp. Tyst och matt, som om det bedövar liksom. (Nej, det är inte tal om någon graviditet)
Så det blir väl inte mycket sömn inatt heller.
Förklaring ges närmare till de närmsta. Sen.
Lilla, söta, prinsessan. I klänningen och skorna jag gav henne!
Kommentarer
Trackback
