Vardagsrosor
Imorse sken solen. Vi drack starkt kaffe och diskuterade gårdagens bravader. "Skogsgimpen" tog sin trampbil och styrde hem mot Örebro. Ytterliggare en vecka mot en förändrad framtid väntar. Vart den kommer att ta oss vet vi inte än. Aftonbladet? Statligt? Starta eget? Att inte veta vad varje ny vecka kommer att leda till är lite av charmen med det hela. Min högsta önskan är att mina morföräldrar och min farmor ska få läsa en bok skriven av undertecknad.
Jag förstår nu. Jag förstår att man måste göra sina egna val och sätta sig själv allra först. Men det har aldrig varit min starka sida. Jag gräver ned mig alldeles för djupt i allt jag tar mig för. I andras sorg och problem. Men häromdagen fick jag höra en sak som värmer och alltid kommer att värma.
När jag satt med mina nära igår, eller när jag håller det lilla livet nära, så känner jag hur insidan blir len. Taggar och törnar, som annars river och sliter, förvandlas till mjukaste bomull. Och jag kände att det inte gjorde något nu. Det gör bara ont igen när vardagen börjar. Och tar oss dit, där vi ännu inte har varit.
Jag förstår nu. Jag förstår att man måste göra sina egna val och sätta sig själv allra först. Men det har aldrig varit min starka sida. Jag gräver ned mig alldeles för djupt i allt jag tar mig för. I andras sorg och problem. Men häromdagen fick jag höra en sak som värmer och alltid kommer att värma.
När jag satt med mina nära igår, eller när jag håller det lilla livet nära, så känner jag hur insidan blir len. Taggar och törnar, som annars river och sliter, förvandlas till mjukaste bomull. Och jag kände att det inte gjorde något nu. Det gör bara ont igen när vardagen börjar. Och tar oss dit, där vi ännu inte har varit.
Kommentarer
Trackback
