< Till bloggens startsida

Long time, no see

Nu var det längesedan det blev något skrivande. Jag har hunnit med min första riktiga intervju, skrivit repotage, brottats med vågor i Medelhavet, överlevt en tornado (faktiskt, true story), fått skapliga soleksem och slitit mitt hår till Indesign.
Jag har även agerat barnvakt mitt i flyttlass och hämtat Solstrålen på dagis.
Mitt i allt hade vi tjejhäng/söndagsmys igår och delade våra upplevelser av senaste veckan. Det vill säga en Turkiet resa, en London-resa för Anna och en hemma vecka för The Lou.
Vi spånade även på karaktärer för maskeraden på lördag. Mitt kort är stensäkert.
Bilder från veckan kommer sen.
Nu väntar Rond 45 med Indesign och Photoshop. Förhoppningsvis resulterar det inom kort tid i ett bokomslag och en affisch.

Kollektiv

Nu är det mys i stugan. Malin och Micke får sin lägenhet omtapetserad, så de har tagit lite pick och lite pack för att komma och bo hos oss ett par dagar. Vi har ett mysigt kollektiv.
Så varvat med tvättande och packande till Turkiet, hetsstudier för att inte komma efter (jag tänkter nämligen försöka slippa ta med mig allt för mycket dit) måste det hinnas med vardagsbestyr och kvalitetstid.
Matlagning till en jäkla massa matlådor och munnar.
Ikväll ska jag varva in lite träning på attacken. Och på torsdag ska jag upp till Stockholm för att göra en intervju. Ska bli oerhört spännande!
Fullt upp hela veckan med andra ord, kollektiv eller inte.

Den där Mads

För att sammanfatta gårdagen i högst få ord:
"Men håll så keften Mads"

Kulinariska dag

Idag har vart en ineffektiv dag. Har fått lite gjort överlag. Jag har skrivit åt Lista hembyggdsförening och samtidigt blivit bjuden på lunch. En spännande och lite läskig lunch - Paltbröd. Paltbröd är bröd gjort av blod som kokas och sedan har man det till fläsk.
Min mormor, världens bästa, hade dock kokat potatis till mig. Av någon anledning trodde hon inte att jag skulle vältra mig i paltbröd. Och mycket riktigt, det smakade blött bröd, med en touch av blodpudding.
Det var väl, sådär.
Ikväll däremot, då blir det kärlek för gommen. Anna, aka Kocken, ska slänga ihop en fet ceasarsallad här och så ska vi ha mys till Idol. En handfull tjejer och jag. Själv står jag för 4 feta vitlöksbröd.
Paltbröd VS Ceasarsallad, har en känsla av vad som passar mina smaklökar bäst:

Äntligen är det över

Nu har även jag och Hagge gjort våra röster hörda. Jag var trött men ändå lättade över att all politisk propaganda kommer lugna ner sig. Vi kommer slippa få hem onödigt mycket papper flera gånger om dagen. All valhisteri är äntligen över.

Igår blev det middag hos morbror Tomas och hans sambo, och sedan vidare till Jonnys firande. Det blev vårrullar, minttu och Captain Morgan. Jag var helt nostalgisk och lycklig. 

Idag ska det visst jobbas. Jobbas och pluggas. Imorgon ska jag fortsätta med uppdrag från praktiken, gå på föreläsning om punktskrift och träna BodyAttack. Det kommer bli svettigt och härligt, alltihopa alltså.  

Jag kapitulerar

För mina fötter. En del ögonstenar måste bort, trots att jag älskar dem. Jag klarar inte av dem längre, fötterna strejkar! Så gå in på tradera och buda. 2 par skor för priset av ett par!!



http://www.tradera.com/auction/viewitempage.aspx?aid=118745056

Baka, baka

Idag har jag bakat. Oj, vad jag har bakat. Marängbottnar, cupcakes, kolakakor och nu avslutar jag med kladdkaka. Jag har inte fått bulimi utan bakar till Farmors kalas imorgon.
Däremellan tog jag en paus och skakade rumpa till Afrikansk musik, det vill säga Afrodans, och hade en trevlig middag med systra mi och Micke.
Just nu lackar jag ur för att jag inte vet hur man gör halvcirklar i Indesign och för att min pajform läcker. Ja, ni hörde rätt - den läcker.
Det vill säga att det har droppat, under X antal minuter undertecknad inte riktade sin uppmärksamhet på ugnen, kladdkakesmet. Så det är alltså inte bajs jag har bakat, vilket man kan tro av bilden att döma, utan detta är smet som förpestat min käre ugnsbotten. Pax för att inte städa ugnen när vi ska flyttstäda. (NEJ, jag tänkter inte rengöra ugnen förrän vi flyttar, så hoppas att vi flyttar inom en snar framtid)

Senaste nytt

Vänner, ovänner och ännu inte vänner - jag är lycklig.
Jag har fått en pratikplats jag trodde att jag bara kunde drömma om. WWFs sida minplanet.se har gett mig äran att få praktisera hos dem! Ni som känner mig vet att det passar mig som handen i handsken.

Så, bloggandet kanske blir lite lidande ett tag framöver. Förutom extrajobb, skola och praktik ska jag nämligen försöka komma igång med träningen igen. Den saknas just nu.

Skolstarten välkomnade mig med stora affischer om palmolja, IDT valde att lägga fram fet info på bästa sätt. Kan det bli bättre?

Början på 2010 var inte som jag hade tänkt mig. Men 2010 har ändrat sig och nu är det verkligen mitt år på riktigt. Som jag sa tidigare ska jag krama ur varenda droppe glädje av detta år. Så mycket glädje jag hitills har upplevt kan man ju undra om det finns något kvar att krama ur?


Flyttstädning

Puh! Nu har vi skrubbat, skurat och torkat klart. Min käre vän Mackan ska flytta ut och min käre vän Louise in. Så man ville ju städa extra bra liksom. Med tanke på våra russinfingrar hoppas jag att det var någorlunda rent. (Förmodligen har den där lägenheten aldrig varit så ren som nu, haha.)
Det avskräcker ju iallafall, man vill inte behöva flyttstäda inom närmaste framtiden. Så jag håller nog tag i min lägenhet ett tag till.
Däremot är det ju så himla kul att flytta in. Sådant kan ju faktiskt väga upp allt det äckliga i kylen och avloppet man behöver avlägsna.

Hypokondri

Hypokondrikern är i farten igen. Känner mig lite snuvig, kanske smittades the Lou igår, vilket förstås är omöjligt eftersom hon har en bada-sola-festa-snuva. Det är förmodligen för att det bjuds på en motbjudande höstkyla ute som jag trillat dit.

Mina tankar gick till Hagberg, som satte sig på ett plan mot sitt hus i Spanien imorse, när jag cyklade i ilfart till jobbet. Jag är inte alls avis. Jag drar ju till Gävle nästa vecka, tror jag också packar med mig bikinin och hoppas på 30 grader och sol...

Har blivit jagad av en sjuksköterska i flera dagar nu. Vill att jag ska delta i kliniska tester för ett komplement till mitt livmodershalscancervaccin. Nej tack, hur fan ska jag klara det. När jag tog första sprutan trodde jag genast att jag fick alla biverkningar man kunde få och frågade Malin en gång i minuten om mitt ansikte svullnade.

Kvinnan ville ju självklart ha en förklaring till varför jag inte ville delta. Helst en skriftlig redogörelse. Därför slutade jag svara när det ringde från dolt nummer. Ett nej är väl för fan ett nej. Då drar hon en fuling den gamla damen, och ringer från sitt mobilnummer halv tio en onsdagkväll.

Hon gav sig inte. Började härja om att hon ville bota min hypokondri samtidigt som hon skulle spruta in otestade ämnen i mitt blod. Som om det inte räcker med att jag har ständig huvudvärk, magkatarr, blodsjukan, knölar överallt, ständig feber, fula födelsemärken som förmodligen är elaka, brutna fötter, illamående, hjärtfel... Ja, ni fattar. Man testar inte nya oprovade medicinska medel på en äkta hypokondriker...

Det närmar sig höst

Frös när jag gick hem från Papas ikväll. Har börjat sukta efter stickade, tjocka, koftor och andra myströjor. Men jag kan inte påstå att jag längtar efter dunjackor och stelfrusna tår.
7 veckor kvar till Turkiet nu. Och 2 veckor kvar till skolstart. Kommer gå fort. För fort.
För att hinna med lite extra kvalitetstid har jag bokat en tågbiljett till Gävle i nästa vecka. Har ju inte hunnit vara där alls den här sommaren.
Imorgon är alltså sista jobb-vardagen på ett bra tag.
Och det ska firas med tacomys och återseende av le girls!

"Det är mycket nu"

7 dagars denna vecka. Jobb alltså, inget annat skadligt. Men det är sista veckan nu innan studier och lite ledighet. Och inte alls långt kvar till Turkiet. Snart dags att börja räkna ner.

Så en kort uppdatering om vad som händer i mitt liv:
Mamma fick åka till Moskva denna vecka, vi hoppas dock att hon använder gasmask som utlovat.

En efterlängtad The Lou har landat på svensk mark igen, och jag hoppas så innerligt på att ett get together snart, alla fyra.

Har bokat hotell till Hoffmaestro i September. Kommer bli grymt!!

Har klarat utbildningen på jobbet och hux flux blivit certifierad försäkringssäljare. Så nu blir jag tvingad att ha en mycket stilig idbricka. Kortet nedan kommer alltså bäras med ständigt! På jobbet iallafall.


Grattis Hunko!

Ikväll har vi firat Henke. På deras "lilla" lantställe. Det är lyx att ha Henke som vän. Dels för att han är världens bästa vän och dels för att han har så fina saker. Som ett lyxställe i Sälen, en lyxvåning i stan och en fet sommar"stuga" där han håller i feta fester.
Bilder från ikväll, det vill säga "sommarstugan".


Ibland

Ibland så bara uppskattar jag allting. Kanske överdrivet mycket. Men man ska inte ta allt för givet. Det är så lätt att det försvinner. Uppskattning är bra. Uppskattning gillas. Just nu uppskattar jag en ledig stund med levande ljus. Och en ledig dag imorgon. Att vi har varandra.

Tapetsering


En ledig dag.

 

Idag har jag gjort allt sådant som är obligatoriskt när man har en ledig dag, det vill säga sådant som man inte hinner med annars:

  • Haft håret i en knut på huvudet.
  • Varit osminkad hela dagen
  • Köpt tapeter till köket
  • Åkt runt med mamma
  • Varit på kyrkogården
  • Fikat hos Mormor & Morfar
  • Vart i Parken Zoo med Nova

  • Vi njuter av den svenska sommaren

    Ett paraply så att jag inte blir så blöt, och en plastpåse till sadeln. Det borde hålla mig torr och utan våta fläckar till jobbet. Man vill ju inte se ut som om man har kissat på sig. Tror inte det är ett bra säljknep.

    Styret är vått. Händerna gör ju ingenting. Det regnar in i mina öppna skor. Och på låren. Försöker vinkla paraplyet så gott det går. Det regnar snett. Det regnar in på hela min vita t-shirt. Fan.

    Försöker hålla paraplyet åt sidan, snett framför mig. Det blir lite bättre. Halkar på sadeln konstant då plastpåsen gör den till en rutschkana. Cyklar rätt i en vattenpöl, får vatten i hela skorna. Glasögonen har immat igen. Ser ingenting.

    Det plaskar om skorna när jag hasar in genom dörrarna till Tuna Park. Jag går försiktigt, vill ju inte halka på golvet som blivit till is under mina fötter. Glasögonen är täckta av vattendroppar och det rinner ur näsan.
    Jag tar mig in på lagret och tar av mig kavajen i hopp om att den ska hinna torka på 10 minuter.

    Njuter av den svenska sommaren och skalar clementiner ifrån Asien...

    Vart har jag varit?

    Igår skulle jag som vanligt testa begränsningar. Genom att göra mitt vighetstest. Det vill säga ligga på mage och svänga upp fötterna på huvudet. Vilket har gått bra, i alla år.

    Jag säger inte att jag inte klarar det längre, för det gör jag. Men när jag, otroligt elegant, svängde upp benen igår så sträckte jag mig i ryggen. Och låg sedan som en säl och försökte vänta ut kramperna insåg jag att kroppen har väl åldrats.

    Man har blivit äldre och därmed mindre vig. Men när fan hände det? Och vart var jag då?









    Kök under förvandling

    Nytt golv och diskmaskin sedan sist. Och sedan denna bild är det ju även nytt kakel och köksfläkt. Det artar sig go vänner. Det artar sig.
    Före. Man ser inte golvet perfekt, men det är den bästa bild jag har just nu.

    I en ständigt tänkandes huvud

    Igår hade jag besök av en stammis på jobbet. Han handlar aldrig något, utan är mest full, pratsjuk och behöver bara ladda batterierna. I och för sig sina egna också, men hos oss bara telefonens.
    Han är känd i köpcentrat för att ha både gulsot och Hepatit C. Alltså ingen man vill gosa med direkt.

    Igår såg han värre ut än någonsin. Händer, armar och ansikte var fulla med variga sår och han var allmänt sliten. Han berättade att han inte varit hemma på ett par veckor och när jag tyckte det var konstigt förklarade han att man måste ju få ha lite kul ibland.

    Efter en kvarts batteriuppladdning och ett par hundratals sexuella anspelningar senare (från hans sida då ifall någon annan trodde att jag gick igång på variga sår och spritlukt) ville han tacka för hjälpen och ta i hand. Jag vet av erfarenhet att han inte ger sig förrän man snällt sticker in sin hand i hans, och la därför försiktigt ett finger i kanten på hans handflata.

    Efteråt dränkte jag armar och händer i handsprit, både fyra och fem gånger. Det sved till. Man blir alltid livrädd när det svider av handspriten efter man har rört vid honom. Det betyder att man har öppna sår. Vilket betyder att det är sjukt lätt att bli smittad. Jag nuddade honom knappt, men man vet ju aldrig.

    Igår kväll när jag skulle sova tänkte jag på hur lätt det är att få sitt liv förstört. T.ex. genom att bli smittad med hepatit C bara för att ett fyllo vill ta i hand på jobbet.

    Idag är det jag som tar stora kliv till apoteket och införskaffar plasthandskar till hela personalen. Vem vet vad det är för mysigt vi dealar med om dagarna.

    Tidigare inlägg Nyare inlägg
    RSS 2.0
    Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
    PokerCasinoBonus