Det är faktiskt Lite synd om mig
Sådär. Då var man en visdomstand och en bit käkben fattigare. Det var en upplevelse.
En grön operationsduk över hela min överkropp, förstoringsglas på glasögon och såklart en pannlampa.
Ett tag trodde jag att jag var med i greys anatomy.
X antal bedövningssprutor senare kände jag mig faktiskt rätt lugn.
Ända fram till när det sågades i käkbenet.
De hade inte bedövat tillräckligt och jag var inte långt ifrån att kicka ner hela operationsbrickan.
Till slut kom tandjäveln och benbitarna ut.
Sex stygn senare, som självklart inkluderade ett par slint in i kinden mitt emot, så fick jag äntligen gå hem. Med en tuss desinfektion nedkörd mellan stygnen.
Det sved skönt.
Frågar ni mig om detta var värt de x antal tusen fakturan kommer landa på, och om jag ser fram emot när jag ska ta ut nästa så vet ni nog vad jag svarar.
Och med det här inlägget vill jag inget annat än att ha sympati, förstås.
Tyck synd om mig!
En grön operationsduk över hela min överkropp, förstoringsglas på glasögon och såklart en pannlampa.
Ett tag trodde jag att jag var med i greys anatomy.
X antal bedövningssprutor senare kände jag mig faktiskt rätt lugn.
Ända fram till när det sågades i käkbenet.
De hade inte bedövat tillräckligt och jag var inte långt ifrån att kicka ner hela operationsbrickan.
Till slut kom tandjäveln och benbitarna ut.
Sex stygn senare, som självklart inkluderade ett par slint in i kinden mitt emot, så fick jag äntligen gå hem. Med en tuss desinfektion nedkörd mellan stygnen.
Det sved skönt.
Frågar ni mig om detta var värt de x antal tusen fakturan kommer landa på, och om jag ser fram emot när jag ska ta ut nästa så vet ni nog vad jag svarar.
Och med det här inlägget vill jag inget annat än att ha sympati, förstås.
Tyck synd om mig!
Kommentarer
Trackback
