EmiliaAnnaViola

Hagge tycker bestämt att jag borde tacka honom, som går ner med soporna i soprummet.

Det kanske är svår motiverat, speciellt när han smyger ner mjukplast i matavfallet titt som tätt, och rynkar demonstrativt på nästan när jag fyller vagnen med ekologiska produkter för att de kostar ett par kronor mer.

Men visst hjälper han ju till.

Någon jag däremot vill tacka är min fina vän Anna. Eftersom hon tycker att jag är värd det här, tar sig dit och skriver världens finaste nominering. Nämner att jag är en inspiration och får mig att framstå nästan som ett helgon.

Jag blir rörd.

De som dessutom bidrar till något som är viktigt för mig är ju praktiken, Minplanet.se, WWF.

På så sätt får jag en chans att påverka andra att fundera en eller två gånger över sin livsstil.

Utan att det känns påtvingat.

För det är något jag lärt mig, att det är skillnad på att stå för sina åsikter och försöka överföra dem till andra. Det vill säga försöka påverka. Men jag skulle aldrig försöka tvinga någon annan att mot sin vilja ändra sitt levnadssätt. Det skulle bara få motsatt effekt.

Därför påpekar jag inte när jag handlar med Malin att hon måste tokläsa alla innehållsförteckningar på jakt efter palmolja eller bara köpa ekologiskt odlat för att det är bättre. Hon vet mina åsikter, men måste få välja sitt levnadssätt själv.

Däremot kan jag uttrycka min åsikt om att plastpåsar till en rödlök, eller en citron är otroligt onödigt, och då går det också hem.

Ja, fast nu var det ju ingen föreläsning jag skulle hålla utan ett tacktal.

Så jag tackar alla mina fina vänner för att de tror på mig, min familj för att de stöttar mig och Hagge för att han orkar med alla mina klimatåtgärder och på så sätt lever mer miljövänligt.

Tack!

Och Tack Anna!