Min första nära döden
Idag har jag haft min första nära döden upplevelse.
Ni vet en sån där när man tänkter "This is it, nu händer det på riktigt. Nu dör jag".
Det varade kanske i 30 sekunder man jag hann ändå tänka massor.
Som till exempel att jag hoppades det fanns någon läkare på plats, eller att jag inte hunnit få barn.
Det var det äckligaste jag vart med om i hela mitt liv.
Och jag kan inte riktigt förklara det men jag kan säga att det var den värsta hjärtklappning jag haft.
Och jag känder hur det fattades massor med blod i huvudet, svimning alltså.
Men, dog gjorde jag ju inte. Jag står ju här.
Om än lite skakis och fortfarande med låg puls. 41 närmare bestämt.
Jo, jag har införskaffat pulsmätare.
Det förstår ni väl att en hypokondriker som jag pulsmäter och googlar direkt.
Min lunchpartner tröck i mig socker vid svimningstillståndet, och det hjälpte nog en hel del.
Så det tackar vi för.
Det vi inte tackar för är en eftermiddag helt ensam på jobbet.
Som tur är har kundflödet varit konstant.
Ifall jag skulle svimma av.
Ni vet en sån där när man tänkter "This is it, nu händer det på riktigt. Nu dör jag".
Det varade kanske i 30 sekunder man jag hann ändå tänka massor.
Som till exempel att jag hoppades det fanns någon läkare på plats, eller att jag inte hunnit få barn.
Det var det äckligaste jag vart med om i hela mitt liv.
Och jag kan inte riktigt förklara det men jag kan säga att det var den värsta hjärtklappning jag haft.
Och jag känder hur det fattades massor med blod i huvudet, svimning alltså.
Men, dog gjorde jag ju inte. Jag står ju här.
Om än lite skakis och fortfarande med låg puls. 41 närmare bestämt.
Jo, jag har införskaffat pulsmätare.
Det förstår ni väl att en hypokondriker som jag pulsmäter och googlar direkt.
Min lunchpartner tröck i mig socker vid svimningstillståndet, och det hjälpte nog en hel del.
Så det tackar vi för.
Det vi inte tackar för är en eftermiddag helt ensam på jobbet.
Som tur är har kundflödet varit konstant.
Ifall jag skulle svimma av.
Kommentarer
Trackback
