Privatmottagning
Idag har jag besökt tandläkaren.
En privattandläkare.
Och ja, det var precis som på film.
De hade riktiga skinnsoffor och en tjock stor vardagsrumsmatta i väntrummet.
Där stod också ett konstverk som utgav ljudet av porlande vatten i väntrummet.
De hade en stor hatthylla där man kunde hänga av sig och
en receptionist som hade studerat dagens alla patienter och i vilken ordning de
skulle komma för att kunna hälsa på var och en vid namn.
Och med ett litet för stort leende.
Till mig sa hon "Hej Emelie", men det är ju en vanlig förekommande.
Som jag lärt mig leva med.
De hade en riktigt röntgen som snurrade runt hela huvudet.
Och istället för affischer med olika djur ovanför tandläkarstolen,
fanns en tv som visade naturprogram.
Det var nästan surrealistiskt och jag förväntade mig jordgubbssmak
på tandläkarhandskarna när de stoppade in dem i käften på mig.
De gjorde de inte.
Och istället fick jag betala (eller snarare mamma betala) 1200:-
för att få veta att mina visdomständer i underkäken gått bananas,
och försöker eliminera varenda tand i deras väg.
Det vill säga att de bokstavligen lagt sig ned,
och är på krigsstigen.
Ungefär som två aggressiva tjurar med hornen riktade mot varandra.
Under tiden tandläkaren gafflade på om variga inflammationer och
bitande i mitt eget tandkött kunde jag bara tänka på en sak;
Ordet "dyrt".
Kommentarer
Ma
hmm, jag tyckte du sa 500 någonting??
emilia
Mamma du förstör ju spänningen ;) efter staten hade bidragit med 600 pix blev det 550 över till oss!
kalle-cola
"Och istället för affischer med olika djur ovanför tandläkarstolen"
haha vad roligt :) Det har jag inte sett sedan jag var 8 eller så.. vart har du gått innan? :P
Emilia
Jo, i mina hood, på Gillbergaplan och på Kungsgatan har de stiliga affischer i taket!! ;)
Trackback
