EmiliaAnnaViola

Jaha, då står man här med kalendern igen och försöker få ihop det. Schemat på jobbet är spårlöst försvunnet. Jag antar att det genomgår en förvandling någonstans. Tentorna knackar mig på axeln, en med deadline den 27:e, och en i maj. Och då har jag mer än hälften kvar att gå igenom. Sa jag att jag dessutom har en redovisning på måndag som inte alls är klar?

Dessutom har jag såklart höga tankar om mig själv och tror på att jag klarar allt. Någon gång gör jag det, lite time-pressure bara. Kände mig så stressad att jag bokade av läkarbesöket även denna vecka. Suprise? Nej, det är fjärde eller femte gången jag bokar om det nu. Har ingen lust alls och gå, och senast igår hade jag ett meddelande på telefonsvararen från dem. Gaaah, sluta jaga mig till världens ände, jag ska komma!

Att vakna till en gräsmatta täckt av snö imorse var ju inte drömscenariot, det hade varit mindre förvånande om det hade legat aska på marken. Vilket förövrigt inte astmatiker ska hoppa i, det är tydligen farligt att anstränga sig i askmolnen för dem. Tänk på det!

En ledsen syster som mist en vän svider  extra i hjärtat, och ännu en gång står jag här och önskar jag kunde göra mer. Alla mina tankar går till familjen, Vila i frid!