EmiliaAnnaViola

På vägen dit var jag med om diverse motgångar i trafiken och blev rätt stressad.

När vi kliver in på mottagningen känner jag att det finns lite fjärilar i magen. Trots att detta skulle bli min femte minioperation.

Dr. Erik kommer och ropar upp mig och Johanna säger " ska jag stanna här?"

"NEJ, det är när jag får sprutan jag kommer freaka ur" säger jag. Helt rädd. Haha.

Så går vi in i operationsrummet och jag får visa upp mina födelsemärken.

Då säger han såhär  " Det här är helt onödigt att ta bort, dom är inte farliga och kommer aldrig kunna bli. Det är inte ens födelsemärken utan serroriska vårter (eller något sånt)".  Mm, vad fräscht det låter säger jag, eller ja jag tänkte så men sa bara " AA, gott".

HAHA.                                                                                                                                                                                                                                                                                                   Och han hävdade bestämt att Dr. Robert hade fel och att han hade rätt. Han var 1000 % säker, så vi gick därifrån. Jag jätteglad för att jag slapp bedövningen och för att jag kommer kunna träna ikväll. Stackars Johanna som fick släpa sig upp i onödan! Tack för du följde med. Kunde ha blivit hemskt!

Iallafall så ska jag väl förtydliga att jag inte går runt med kroppen full av vårtor. Det är tydligen så man kallar leverfläckar som inte växer åt sidan utan lite utåt. Så onormal är jag inte, bara i sinnet.

Nu ska jag ta tag i mig själv och försöka att skriva klart Pm:et.