Skal..
Jag undrar hur många gånger jag har mött " bekanta", och jag har sagt exakt samma mening " Hej, är det bra?" och de man har mött svarar garanterat alltid " Ja, det är bra hur är det själv?". Alltid, alltid samma sak.
Och även om man då skulle må skit, och det faktiskt inte alls är bra så skulle man ändå säga att det var bra.
Man marknadsför sig själv liksom, vill att andra ska tro att man mår bra, är trevlig osv.
Samma sak om man tittar i t.ex. resekataloger, det man ser är hav som glittrar, turkosa pooler, sandstränder. Det som inte visas, som man ser sedan när man sitter i bussen på väg till hotellen, är att det faktiskt ligger fullt med sopor längs gatorna, var du än tittar, det är bara smutsigt. Det sitter taggtråd längs hela vägen och det ser bara grymt och fattigt ut.
Men sådant kan man ju inte visa, då skulle ingen vilja åka dit. Det skulle ta bort längtan att åka till något så fint direkt.
Därför kanske man inte vill att alla ska se ens inre, kanske mindre bra sidor, för då skulle ingen vilja "åka" dit. Och en del är så sjukt bra på att gömma dessa sidor så när man väl upptäcker dom kanske det är för sent. Man kanske redan är typ kär eller så, grejen är ju att ta sig ur det när man upptäcker personen i sin helhet. Och det är ju tyvärr inte alla som kan. Även om en del lyckas ta sig ur det så halkar de tillbaka. Och även hur mycket än omgivningen skricker stopp så är det inte alla som lyssnar, för man vill inte höra.
