EmiliaAnnaViola

Jag fick en bok av mormor när jag fyllde 16, vilket alla vi barnbarn har fått vid just den födelsedagen. Inte Benjamin och Samuel ännu, men jag vet att de är på gång de också. Detta är världens bästa bok och jag gråter VARJE gång jag läser den. Det är helt otrolig att hon har gjort detta för alla oss. Det är så jätte gulligt och jag känner verkligen hur mycket hon älskar mig när jag läser den. Vi har haft så mycket mystid ihop. Varje onsdag när jag var liten var hon med mig på morgonen innan dagis. Varje fredag hämtade hon oss från dagis/skolan och så var vi där hela eftermiddagen!
Och för att inte tala om alla kvällar jag har sovit där eller bara varit. Helt underbart.

Min mormor är en av mina starkaste förebilder, när hon var småbarnsmamma och mamma inte fick plats på något Dagis tog hon saken i egna händer och öppnade ett eget daghem i källaren. Hur stark är man inte då?
Och det var väl inte det allra lättaste på den tiden heller, speciellt inte som kvinna.
Jag tänkte skriva av sista sidan i boken så får ni se vad jag menar med att jag gråter varje gång..

" Morfar och jag är så glada för alla våra barnbarn. Ni har alla något speciellt och vi är så tacksamma för det. Vi har haft det stora nöjet att ha er alla nära när ni varit små. Det har gjort att vi i alla situationer har kunnat hjälpa till och på detta sätt få en stark relation till er var och en. Du Emilia har skänkt oss så mycket glädje under din uppväxt. Du har stått oss nära och jag har fått taga emot dina förtroenden många gånger. Det är jag glad för. Du skall veta att du är mig oändligt kär och önskar dig allt gott i framtiden. Hur väl vi än vill kan vi inte skydda er barn mot en del motgångar. Ni måste göra era egna misstag, gråta era egna tårar. Men jag hoppas att solen får lysa mycket och varmt på dig. Här slutar mormor med 'Jag älskar dig, Emilia'."