Ett normalt liv
Har precis kommit hem ifrån träningen, herregud vad skönt det är, och nu sitter jag och väntar på att Greys ska börja. Så jag hann se en glimt utav Diagnos Okänd. I det här programmet säger läkaren, efter att ha konstaterat att patienten har hepatit C, som förövrigt är obotligt, att nu kommer hon att kunna leva ett normalt liv.
Och då undrar jag, vaddå normalt liv? Och vad är ett normalt liv?
Är ett normalt liv att bara vara förkyld då och då, i den medicinska världen? Ja förmodligen. Men för de då som har en sjukdom, t.ex. som min lilla kusin som behöver ta en tablett varannan vecka för att hålla cirkulationen av Bvitamin igång, har han då inte ett normalt liv? Frågar du honom så anser nog han att han lever precis lika som alla andra barn, även om han ska ta dessa tabletter hela livet. Det finns säkert barn som också tar tabletter då och då, kanske en alvedon vid värk eller feber.
Och vissa människor som kanske tar medicin regelbundet varje dag, går till sjukhuset regelbundet, vad ska man då kalla deras liv? De är ju normala för dem, det är en normal del i deras liv att ta alla mediciner. Men självklart kan det vara mycket jobbigt med biverkningar och att man blir begränsad när det gäller vissa aktiviteter.
Jag förstår ju självklart att de i rullstol inte lever ett "normalt liv", men om man har varit rullstolsbunden sen man var väldigt liten så har det ju blivit en vana, och det är deras liv. Detta innebär ju inte att de mår sämre än någon annan psykiskt.
Det jag försöker säga är att man ska inte döma en människa innan man rikitgt vet hur det står till, visst kan man känna medlidande och så, men bara till dessa som verkligen vill ha det. Det kan få motsatt effekt, personen i fråga kanske blir jätte stött eller sårad, för i deras ögon lever de också ett normalt liv.
Sen vet jag ju inte om det finns något som heter ett normalt liv, ska man jämföra mitt liv med en frisk människa i t.ex. ett fattigt land i Afrika, lever då också denna ett normalt liv? I svält och torka? Så bara för att man är frisk betyder ju inte det att man har ett, vad läkaren kallade, normalt liv.
Detta uttryck tycker jag måste vara personligt, eftersom ett normalt liv skiljer sig så mycket från person till person.
