EmiliaAnnaViola

Jag vill börja med att säga att jag har sååå sjukt dålig syn. Vilket är konstaterat på många sätt, dels har jag både brillor och linser, vilket jag inte orkar använda speciellt ofta. Det är så himla jobbigt att pillra med linserna på morgonen så jag skiter i det rätt ofta. Alltså, om jag inte ser vem det är som vinkar på 50 meters håll eller om jag möter någon jag känner eller känner igen och inte säger hej så är inte det för att jag vill vara otrevlig eller så. Utan det är för att jag ser bara ett suddigt ansikte, om ens det.
Idag står min älskade Matilda och vinkar som en galning på stan och jag undrar vem fan är det som viftar liksom. Eller igår när Morfar kom in i butiken såg jag inte vem det var förrän han var tre meter ifrån kassan.
SÅ KASS SYN HAR JAG!!!

Idag har jag varit hos doktor Robert som han presenterade sig som och tagit blodprov. En liten jobbig stund för mig som känner att det sticker i kroppen när jag ser någon får en spruta på Greys anatomy. Jag tycker inte det gör ont att ta blodprov men att se den där jävla nålen och sitta och tänka " nu sticker det, nu kör hon igenom den där genom huden på mig" det är lite obehagligt. Jag håller gärna andan då.
Så säger människan såhär till mig " du bör nog inte titta på nålen, den är ganska tjock" . MM tack så jätte mycket, nu känns det mycket bättre! Haha, men men det gick bra.
Det skumma var att jag var där för lågt blodtryck och fick både mäta/väga mig, lämna tre blodprov och ett urinprov. Jag var lite små förvirrad faktiskt, men det är säkert bra.

Förövrigt känner jag mig just nu bara för att försvinna ett tag. Kan ha att göra med alla gamla bilder jag har suttit och tittat på och vilken ångest jag har fått. En del bilder verkligen sticker mig i ögonen och jag måste titta bort. Herregud, har det där verkligen vart mitt liv? Varför gjorde jag så, varför gjorde jag si?
Men det tillhör väl antar jag!!