I procent
Man nöjer sig, med för mycket. Med för lite. När känner man sig egentligen nöjd? Och hur grundar man det?
Jag vill resa jorden runt, uppleva alla länder. Men jag nöjer mig med en semestervecka om året, ibland till resmål där jag redan varit. Varför? Det är bekvämt och konsekvent. Bättre än inget?
Man nöjer sig, för lätt. För enkelt. Man accepterar kanske sånt man aldrig skulle acceptera om det var i en annan situation. I en annan relation. För att det är bekvämt. Och bättre än inget?
Man nöjer sig med det lilla man får i gengäld. För att det gör ont att inte få något alls. För att det är bättre än inget.
Jag fattar inget! buhuuuuuuuuuuuu kan du inte skriva lite skoj om helgen du med =)
Haha nej jag vet. Det är lite luddigt, precis som jag. hahaha. Jo jag ska, men först ska jag nog träna
