EmiliaAnnaViola

Idag fyllde min morbror Mats 60 år!! Grattis igen, vi har ju spenderat hela dagen uppe hos dom.
Det är ju dels skönt att bara vara där men när det händer stora grejer som jämna födelsedagar eller studenter så är det ju extra kul. Då kommer sysslingar, släktingar på Mats sida som man aldrig träffar eller träffar mycket sällan.
Han var även med i GD, han var ju, som Adde är, en fotbollstalang i unga år, haha.

http://gd.se/folkfamilj/jubilaren/1.1241417

Sen stressades det hem för att hinna till Body attacken, men när man kommer halvvägs ringer Michan och säger att den är framflyttad från halv 8 till kl 6. En kvart ifrån det hon ringde och vi var i Sala, så inte en chans.. Jag hade verkligen sett fram emot det och svor därför högt.
Men vi gav oss inte, vi hade ju verkligen kämpat för att få träna idag, jag och Jojjo, så vi tog en powerwalk till vilsta och sen gick vi 2,5:an.

Vi gick väl för det mesta men sen hände det en helt sjukt äcklig grej, vad ligger på stigen precis framför mina fötter när Jojjo skriker till? Jo det mest vidrigaste i hela världen, EN ORM.
Jävlar vilken fart vi fick, sprang hur långt som helst utan att bli trötta och utan att titta tillbaka.
När vi kommer längre fram prasslar det till i skogen, " En orienterare" sa Jojjo. " En jätte orm" skämtar jag, och vad slingrar då ut framför oss ifrån buskaget på sidan? Jo en, fucking ,andra orm.
Då fick vi rusha igen, för det finns inget vidrigare än ormar, det kryper fortfarande i benen på mig. Det är verkligen min största fobi, klarar inte ens av att se dom på tv, då byter jag kanal igen. Det går verkligen inte..

Hela situationen påminde om när vi var yngre och sprang runt i Lundby och var tvungna att hoppa över en ormjävel för att kunna springa vidare. Dessutom flög det upp en fågeljävel ifrån högt gräs i slutet av spåret. Då höll jag på att kissa på mig. Efter det tyckte vi att det låg ormar överallt hela vägen hem. Haha. Och nu är det mycket "jävel" känner jag.

Det är sjukt vilken adrenalinkick man får när man blir rädd, helt plötsligt orkar man springa hur långt som helst, utan att bli helt död och flåsa som man håller på att kvävas. Kan vara förklaringen till varför Mammor får superkrafter när deras ungar är i fara. Typ som hon i Kanada, hennes dotter blev typ attackerad av en Puma och hon slänger sig på Puman och brottar ner den. Snacka om adrenalinkick där.

Grattis till Mats igen igen, vi firande inte honom riktigt såhär idag men nästan. Alla i nedre hörnet till höger och in i mitten tillhör min släkt. Haha.