Måste ha begär.
Varför är det så att man ibland känner ett "måste ha begär".. Typ, den där klänningen på Nelly.com, den MÅSTE jag ha, sen tänker man, hm den kanske är lite väl dyr ändå och stänger ner sidan. Och nästa dag när man har gått runt och tänkt på just den där klänningen bestämmer man sig för att den ändå är värd pengarna och då finns den inte kvar i rätt strl och man förbannar sig själv att man inte köpte den på en gång.
Hade det däremot varit en speciell sorts tårta istället, och man hade tänkt att just den där tårtan vill jag ha, den ser god ut, men nja den kanske är lite dyr. Och sen när man kommer tillbaka nästa dag för att köpa den så är den slut, vad hade man gjort då? Gått därifrån och deppat? Nej knappast, man hade köpt en liknande tårta som kanske till och med är lite billigare.
Så det här "ha begäret" är det inte lika massivt när det gäller mat? Och varför inte?
Är det för att mat ses som ett grundläggande behov? Som man faktiskt måste ha oavsett vad det är.. Och för att kläder och sådant känns lite mer lyxigt och därför kan man välja och vraka mera?
Och borde det isåfall inte vara tvärtom? Att man borde unna sig lite godare och dyrare mat och slänga på sig lite trasor som inte alls är speciellt dyra. För faktiskt så kan man leva utan flashiga dyra kläder, men inte utan mat.
Nu kommer vi tillbaka till det här igen, jag tror att människan gör så för att människan har ett begär att få en sorts bekräftelse ifrån andra. Om jag skulle komma till jobbet i mjukisbyxor och en sliten tshirt skulle nog folk undra vad jag var för eremit. Hade jag aldrig varit utanför min lägenhet förut liksom. Nej, konstigt det där. Jag undrar var eller vem som startade alla dessa ideal som vi försöker leva upp till. Allting har ju i grund och botten med pengar att göra, enligt mig iallafall.
Något modeföretag som ville tjäna pengar sprutade ut marknadsföring med skönhetsideal i massor och en hel del andra hakade på, och sedan skapades en hel modeindustri av detta.
Är människan verkligen så lättpåverkad? Tydligen..
Hade det däremot varit en speciell sorts tårta istället, och man hade tänkt att just den där tårtan vill jag ha, den ser god ut, men nja den kanske är lite dyr. Och sen när man kommer tillbaka nästa dag för att köpa den så är den slut, vad hade man gjort då? Gått därifrån och deppat? Nej knappast, man hade köpt en liknande tårta som kanske till och med är lite billigare.
Så det här "ha begäret" är det inte lika massivt när det gäller mat? Och varför inte?
Är det för att mat ses som ett grundläggande behov? Som man faktiskt måste ha oavsett vad det är.. Och för att kläder och sådant känns lite mer lyxigt och därför kan man välja och vraka mera?
Och borde det isåfall inte vara tvärtom? Att man borde unna sig lite godare och dyrare mat och slänga på sig lite trasor som inte alls är speciellt dyra. För faktiskt så kan man leva utan flashiga dyra kläder, men inte utan mat.
Nu kommer vi tillbaka till det här igen, jag tror att människan gör så för att människan har ett begär att få en sorts bekräftelse ifrån andra. Om jag skulle komma till jobbet i mjukisbyxor och en sliten tshirt skulle nog folk undra vad jag var för eremit. Hade jag aldrig varit utanför min lägenhet förut liksom. Nej, konstigt det där. Jag undrar var eller vem som startade alla dessa ideal som vi försöker leva upp till. Allting har ju i grund och botten med pengar att göra, enligt mig iallafall.
Något modeföretag som ville tjäna pengar sprutade ut marknadsföring med skönhetsideal i massor och en hel del andra hakade på, och sedan skapades en hel modeindustri av detta.
Är människan verkligen så lättpåverkad? Tydligen..
Kommentarer
Trackback
